”Konst är en informativ uppgift”
Informell konst är en konstriktning som växte fram som en gren av den abstrakta expressionismen på 1950-talet. Termen informell konst eller informalism blev bekant för den stora allmänheten i och med Venedigbiennalen 1958. Konstriktningen övergav precis som den konkreta konsten (även kallad konkretism) föreställandet, men till skillnad från den även de geometriska formerna. Spontanitet och andliga dimensioner uttrycktes via färg eller relieflika ytstrukturer. Dessa framhävdes ibland genom att sand lades till i färgen eller med hjälp av collageteknik. Som en motsatt dimension till konkretismen fungerade även det nära förhållandet mellan verk och konstnär, den kreativa processen och en sådan personlighet som den konkreta konsten uttryckligen tog avstånd från.
I Finland fick konstriktningen ett förhållandevis vänligt mottagande. Ahti Lavonen blev genast i början av 60-talet den främsta företrädaren för inriktningen, men redan i mitten av 1960-talet tog han avstånd från informalistdefinitionen eftersom han motsatte sig skoltänkandet. Lavonens produktion kan delas in i färgperioder. Silverperioden som följde på den vita perioden kan anses vara den mest särpräglade perioden i konstnärens produktion, en sorts konstnärlig höjdpunkt. Då och då förekom vibrerande röda, blå eller gula rena och klara detaljer i verken utöver den universella silverfärgen. Precis som övriga informalister undvek även Lavonen form och rörelse i sina verk och koncentrerade sig i stället på att uttrycka lugn, andlighet och harmoni styrd av materialet.
Den informella konsten fick relativt snabbt ge vika för andra konstriktningar, men dess djupgående influenser finns kvar än i dag i dagens konst.

Detta föremål lämnas ut på Stora Robertsgatan 12 efter avslutad auktion.