Pekka Halonen

Kinahmi är en 10 kilometer lång och ungefär 1 kilometer bred brant kvartsitås, som framträder i sin omgivning sällsynt tydligt. Området är beläget i orten Nilsiä i Norra-Savolax. På vintern är dess branter mycket snörika och vegetationen är rik och mångsidig.
Pekka Halonen var totalt hänförd av Kinahmis snötäckta vyer och hans målningar med dessa motiv har fått en etablerad ställning i hans senare produktion. Ofta har man lyft fram just dessa målningar som representativa exempel på hans kännspaka konst.
Halonen skrev i ett brev till sina anhöriga från Kinahmis by i februari 1923;
”Visst är det här en förunderlig plats – rent ut sagt ett under i världsklass! Jag kunde inte ens drömma om att det i Finland kunde finnas något dylikt. Jag tänker inte ens försöka berätta, för man måste se det själv för att inse vilka mirakel naturen kan få till stånd då omständigheterna är tillräckligt gynnsamma”.
Att ta sig till Kinahmis höjder var tidskrävande och uttröttande och Halonen klagar även på den hårda kölden och hans bristfälliga redskap, men konstaterar samtidigt att det för honom var tillräckligt att få se denna plats innan sin död. Han jämför vyerna med arkitekturen i sagan Tusen och en natt.
Kinahmi har varit bosatt ända sedan 1500–1600-talet, vilket de bara sluttningarna, som resultat av omfattande svedjebruk, vittnar om. Även verksamheten i kvartsitbrottet, som etablerades i början av 1900-talet, hade redan på Halonens tid påverkat landskapets utseende. Trots dessa avtryck i naturen kände Halonen säkerligen att han på Kinahmis branter hade funnit ”av människohand ännu oförstörda vintermotiv”, vilka blivit allt svårare för honom att hitta på grund av den förhatliga skogsindustrin, som Halonen ansåg att urskillningslöst skövlade ursprunglig natur i allt snabbare takt.