I mitten av 1960-talet lärde Gudmar Olovson känna förläggaren och direktören Lars Schimdt som vid tillfället drev Théâtre de Montparnasse i Paris. Schimdt var under denna tid gift med den
världsberömda skådespelaren Ingrid Bergman. Schmidt gav Olovson uppdraget att skulptera Ingrid år 1965 när hon spelade Hedda Gabler på teatern i Paris. Olovsons studio låg inte långt från teatern och Ingrid kunde enkelt komma förbi och sitta modell under pauserna.
Den färdiga skulpturen fick sin plats i foajén på Théâtre de Montparnasse ändå fram till Lars
Schimdt inte längre var verksam på teatern. Då flyttades skulpturen till hans privata hem utanför Paris. Gudmar utförde även en version av skulpturen i rosa marmor, vilket var den första och enda gången han arbetade i detta material. 1985 ställdes skulpturen ut på Kennedy Galleries i New York och fick därmed ny ägare. Under våren 2019 donerade Bo Hjelt, Jonas af Jocknick och Adolf Lundin skulpturen till Dramaten i Stockholm, där den idag har sin plats i Marmorfoajén. I brons finns skulpturen i Fjällbacka och i Statens porträttsamlingar på Gripsholm.
Ingrid Bergman var själv mycket nöjd med porträttet och 1980 skrev hon ett brev till Gudmar Olovson:

Käre Gudmar,
Du, poeten som lämnat Norden för att installera dig i Frankrike, där du drömmer och uttrycker dig i
brons och marmor, har äntligen beslutat dig för att ställa ut några av dina arbeten.
Jag skulle önska att den publik som nu upptäcker dig, kommer att uppleva den friska sensualitet
och längtan efter en poetisk sanning jag själv kände den dag jag klev över tröskeln till din ateljé.
Är det nödvändigt att säga, att den byst du gjort av mig är en källa till glädje för mig och till
beundran för mina vänner.
Lycka till
Ingrid Bergman.