“Under utställningen 1979 på Centre Culturel Suédois, i Maraiskvarteren Paris, gjorde Philip von Schantz på den närliggande grönsaksmarknaden en ny bekantskap, den svarta rädisan (som inte går att odla i Roslagens lerjordar). Han köpte spontant några kilo med sig, men det tilltänkta motivet blev kortlivat. Nästa förmiddag var det försvunnet från hotellbordet; städerskan hade i all välvilja skaffat undan skräpet.”

Författaren Nils-Göran Hökby, ur boken Philip von Schantz - inte bara bär.

Under 1970-talet blev Philip von Schantz mycket populär bland allmänheten som fann hans stilleben oemotståndliga och naturtrogna. Han använde sig av en-punktsperspektivet där perspektivlinjerna löper parallellt och själva bilden breder ut sig över bildytan, skalan är också alltid 1:1, vilket bidrar till bildernas identitet och igenkännande upplevelse.

Igenkännandet - vita plåtskålar, höganäskrus eller enkla redskap som grepar, spadar, rostiga hinkar signalerade trygghet och blev snabbt oemotståndliga och kopplade till den egna uppväxten och historien.

Stillebenmåleriet har djupa rötter i en historisk tradition. Modernisterna har använt sig av stillebenet, trots sin iver att befinna sig långt före den etablerade smakens regelsystem, som ett av sina centrala motiv under hela 1900-talet. En trolig förklaring torde vara att stillebenet återger orörliga ting som kan undersökas under en längre tid. Modernisterna sökte finna ”själva bilden” och undvek det berättande och ikonografiska, många valde också att inte avbilda tingen exakt utan fokuserade på att använda dem i sitt måleri för att ge dem en realistisk betydelse.

Philip von Schantz gick emot denna förhärskande moderna tanke och kom att återblicka mot den äldre traditionen, där en skarp realism var det viktiga. Hans måleri gränsar emellanåt till ren illusionism, i konstvärlden benämnt som trompe-l’oeil. Med saklig framtoning och kristallklar realism skapar von Schantz från 1970-talet och framåt ett häpnadsväckande och fascinerande måleri som med sina rötter i historien attraherar publiken. Det började med motiv av gamla gistna fönster med spetsgardiner där man kan känna sommarvindens ljumma bris, träplankor med ådring och björkstammar som upplevs som avfotograferade och stora trälårar med frukt och grönsaker. Otroligt skickligt målat, väl jämförbart med många av de gamla mästarnas ”Nature morte” från 1600-talet, den spanske Luis Melendéz, den flamländske Osias Beert för att nämna några.

På 1970-talet kom så det stora genombrottet med krusbär, smultron, blåbär, vinbär och rotfrukter. Minutiöst målar han grönsaker och bär med tålamod, driven av det exakta avbildandet. Auktionens målning, Rad Noir, är utfört kring perioden för genombrottet, 1979.

För Philip von Schantz var ateljén i kustsamhället Gåsvik vid Väddö kanal en viktig inspirationskälla där han och hustrun Britta tillbringade sina somrar. På Gåsvik, strax norr om Norrtälje, fanns naturen ständigt närvarande i form av rotfrukter, primörer, frukter och bär.