Från och med 1870-talet började de unga konstnärerna i allt större utsträckning att förlägga sina utlandsstudier i Frankrike till skillnad från sina äldre kollegor vars skolning skett i Tyskland. I centrum för den nya stilen var friluftsmåleriet, även kallad plein air, där konstnärerna lämnade sina verkstäder och började måla utomhus. Nya produkter som exempelvis färdigblandad färg på tub möjliggjorde det för konstnärerna att lämna sina ateljéer och röra sig fritt i staden och naturen med sina redskap.

På 1880-talet började en ny generation unga konstnärer intressera sig för den nya konsten i Frankrike. Olof Krumlinde flyttade från Düsseldorf till Paris 1881 och tog intryck av plein air-måleriet. Året innan hade hans tre år äldre kollega Carl Larsson flyttat till staden och bodde i en ateljébostad i Montmartre. Larsson skrev till Strindberg 1881: ”Ty detta ruckel, som är förfärligt under den kalla tiden är en idyll under den varma. Tänk dig trädgården med aprikosträn, vinrankor, syrenbuskar, allehanda blommor och sallader, samt en liten stilfull suphörna där Herrar Skandinaver kunna njuta av den härligaste utsikt över Paris och oantastade våga spotta på de förbigående.”

1882 bosatte sig bland annat Carl Larsson och Karl Nordström byn Grez-sur-Loing och bildade en konstnärskoloni. Under dessa år växte en motståndsrörelse fram bland de svenska konstnärerna i Frankrike och Carl Larsson var en nyckelfigur i den. De kallades för "opponenterna" och menade att Konstakademien i Sverige representerade en alldeles för konservativ och stagnerad konst. I Ernst Josephsons ateljébostad i Montmartre i Paris träffades opponenterna 1884 för att diskutera vad som behövde göras för att reformera Konstakademien och modernisera den svenska konsten. Man bestämde sig för en grupputställning på svensk mark.

Utställningen fick heta "Från Seinens strand" och inkluderade 18 opponenter. Den öppnade våren 1885 på Blanchs konstsalong i Kungsträdgården i Stockholm den utgjorde på många sätt en startpunkt för en ny epok inom svensk konst. Hösten samma år anordnades ”Opponenternas utställning” där en större grupp konstnärer deltog. Bland dessa var Olof Krumlinde som 1882 hade flyttat från Paris till Danmark.

Opponenternas andra utställning skedde i Göteborg och invigdes i augusti 1886. I samband med detta hölls ett möte på Anders Zorns, även han opponent, hotellrum på Hotell Eggers. Tillsammans grundade man där Konstnärsförbundet – ett förbund som skulle komma att prägla den svenska konstscenen i flera decennier framåt. En av stadgorna löd att "motarbeta alla otidsenligheter, som kunna skada, och befrämja alla reformer, som kunna anses gagna vår inhemska konst och konstindustri". Olof Krumlinde var ledamot i Konstnärsförbundet mellan åren 1886-1897.