Arthur Bianchini föddes i Stockholm 1869 med ett efternamn han ärvt av sin italienska farfar. Hans konstutbildning inleddes på Académie Julien i Paris 1889 och influerades av valörmåleriet som präglat årtiondets konst. På 1890-talet präglades hans konst av hans samröre med Konstnärsförbundet, grundat 1886 av de så kallade ”opponenterna” som motsatte sig Konstakademiens alltmer rigida och stagnerade konstsyn. Syftet med förbundet var bland annat att "motarbeta alla otidsenligheter, som kunna skada, och befrämja alla reformer, som kunna anses gagna vår inhemska konst och konstindustri". Bland medlemmarna fann man några av den svenska konsthistoriens viktigaste namn som Carl Larsson, Anders Zorn, Eugène Jansson och Richard Bergh. Arthur Bianchini började 1891 Konstnärsförbundets skola och skulle under decenniet att ställa ut på deras utställningar. Då de yngre konstnärerna tenderade att hamna i skuggan av den tidens giganter anordnades 1898 en separat utställning för de yngre medlemmarna vilket 1901 resulterade i en separat utställningsgrupp som antog namnet ”De frie”. Fram till 1913 hade de årliga utställningar och Bianchini var kanske den mest drivande sammanhållande kraften i gruppen men även konstnärer som Otto Hesselbom och Axel Törneman ingick i den.

Angående Sandhamns-motiven skriver Gertrud Serner: ”Typiskt är också hans strävan att exploatera förut obeaktade motiv. År 1903 bosatte han sig med sin hustru, miniatyrmålaren Lisa Bianchini, i Sandhamn och livet därute i havsbandet i sommar och vinter, i sol och nattmörker, har i honom fått sin ständigt lika hängivne skildrare. De många belysningseffekterna över vattnen, fyrens blinkningar, det sökande strålkastarljuset och lanternornas spegling voro konstnärliga problem, som han inte tröttnade att söka lösa. ”