De senaste åren har Owe Zerges konstnärskap kommit att både uppskattas och omvärderas. Konstsamlare, auktions-kunder och institutioner möter ett kraftigt växande intresse. Med Owe Zerges precisa landskap, stilleben och blomster-studier visar konstnären att han behärskar ett brett spektrum. Men det är i sitt porträtt-måleri som konstnären briljerar som mest. Owe Zerges utför med detaljrikedom sina personporträtt, med fotorealistisk skärpa.

Redan i unga år hade Zerge visat intresse för teckning och målning vilket uppmuntrades av fadern. Sonen Owe tecknade närhelst det gavs möjlighet.

1914 började den 20-årige Owe Zerge vid Althins målarskola i Stockholm. Året därpå blev Zerge antagen till Konstakademien, där han studerade under första världskriget.

Som många andra yngre konstnärer längtade Owe Zerge ut i Europa. Först till Italien där han vistades i Florens och Rom och därefter fortsatte han till Paris där han vistades 1920-1921. De äldre mästarnas måleri intresserade Owe Zerge mest.

Owe Zerge fick två konstverk antagna till Vårsalongen 1921, där han erhöll juryns heders-omnämnande för ett porträtt i Hans Holbein den yngres anda. Vårsalongens utlåtande blev ett viktigt, personligt erkännande för den 27-årige konstnären.

I samband med Liljevalchs Vårsalong 1922 konstaterade konst-redaktören i Svenska Dagbladet:
”Att trängseln var stor i salarna, att kronprinsen märkts bland besökarna, och att den unge debutanten Zerge, rönt en uppmärksamhet, som var rätt ovanlig, och fått alla sina dukar sålda.”

Dock bestämmer sig Owe Zerge 1926 för att återigen bege sig till Italien där han längtar till konsten, kulturen och Toscana. Zerge blir inhyst i ett italienskt kloster. Han arbetar dagligen för att till behärska stoffmåleriet.

1930-talet innebär att Owe Zerge återvänder till sin barndoms hembygd i Skåne där han bosätter sig permanent. Som konstnär fortsatte Zerge att utvecklas och verka framgångsrikt. Särskilt är det i hans porträtt som hans konstnärskap blommar ut.