Kanō-skolan (狩野派, Kanō-ha) är en av Japans mest kända målartraditioner som dominerade japansk konst från slutet av 1400-talet fram till Meijiperioden (1868). Skolan grundades av Kanō-släkten och producerade generationer av framstående konstnärer. Kanō-skolan präglas av en distinkt japansk stil som kännetecknas av djärva konturer och livfulla färger, ofta använd för att dekorera interiörer. Med stöd av shogunatet blev den sin tids officiella konstnärliga stil och formade samurajelitens visuella kultur. Kanō-målarna var förankrade i den kinesiska lärda traditionen, men arbetade som professionella konstnärer utbildade i formella verkstäder, liknande europeiska renässansmästare. Deras verk varierade från stora dekorativa paneler till raffinerade monokroma bläckmålningar.