Alfred Manessier (1911–1993) var en fransk konstnär, känd för sitt abstrakta måleri, glasfönster och gobelänger, samt som en framstående medlem av den nya Parisskolan och Salon de Mai.

Manessier föddes den 5 december 1911 i Saint-Ouen, i en familj av fiskare och stenhuggare i Picardie, norra Frankrike. Konstnärliga ambitioner fanns redan i familjen, då hans far och farbror hade studerat vid École des Beaux-Arts i Abbeville, och hans farfar var dekorativ stenhuggare. Efter att ha fått sin fars tillåtelse att studera i Paris – under villkoret att han valde arkitektur, som ansågs säkrare än måleriet – började Manessier 1929 en arkitekturutbildning. Efter faderns plötsliga bortgång 1936 kunde han dock byta till konststudier vid Académie Ranson, där han studerade under Roger Bissière från 1935.

1937 samarbetade han med Sonia och Robert Delaunay som en del av en grupp på 50 konstnärer som skapade stora väggmålningar för Paris transportknutpunkter. Under sin karriär arbetade han även med dekoration av kapell och skapade scenografi för teaterproduktioner.

Manessier utvecklade en unik stil som kombinerade Paul Klees influenser med en kristen vördnad för ljus, särskilt i hans glasmålningar och abstrakta målningar. Hans arbete kännetecknas av ljusstarka färger och dynamiska former, där han utforskade de djupa kopplingarna mellan mänsklig erfarenhet och en högre enhet.

Manessier avled den 1 augusti 1993 i Orléans, Frankrike. Hans verk finns idag i samlingar världen över, bland annat på Art Institute of Chicago, Tate Gallery i London, Museum of Modern Art i New York och Musées de Lorraine i Frankrike.