Detta verk som ingår i Bukowskis Helsinki Spring Sale-auktionens utbud är ett förarbete till ett av Akseli Gallen-Kallelas mest kända oljemålningar, ”Kullervos förbannelse”. Motivet är hämtat ur den 33:e runan i det finska nationaleposet Kalevala, där Kullervo förbannar smeden Ilmarinens hustru som hämnd för hennes illdåd. Gallen-Kallela återkom till scenen flera gånger i sin konst. Den tidigaste kända versionen av motivet är teckningen ”Kullervo på ängen” från 1883.
Den komposition som kom att bli kännetecknande för ”Kullervos förbannelse” växte gradvis fram i början av 1890-talet. I en tuschteckning från 1891 framställs Kullervo i den kroppsställning som därefter skulle bli karakteristisk för motivet: rakryggad står han på en fälld fura, med vänster hand höjd och knuten, medan höger hand är sträckt nedåt och håller i en avbruten kniv. I de tidigaste versionerna är Kullervo avbildad naken. Från och med 1896 års etsning bär han däremot ljusa byxor.
Den till salu varande versionen av ”Kullervos förbannelse” är utförd i pastell och tempera år 1897. Tidigare samma år hade Gallen-Kallela arbetat med motivet i en kolteckning, där han använde en lokal pojke från Pöytäniemi, i närheten av konstnärens ateljé Kalela i Ruovesi, som modell. Kolteckningen ligger mycket nära temperamålningen till sin utformning, men modellens dramatiska grimas har i temperaverket dämpats till ett mer gåtfullt ansiktsuttryck.
I temperamålningen är pojken från Pöytäniemi fortfarande tydligt igenkännbar. I andra versioner av samma motiv kännetecknas Kullervo av svallande ljust hår och en ursinnig ansiktsgrimas. I temperamålningen är uttrycket mer återhållsamt, och Kullervo är kortklippt och brunhårig. Färgskalan är jordnära och bruntonad. Detta står särskilt i kontrast till motivets huvudverk i olja som fullbordades 1899, där Gallen-Kallela använde en klarare och mer intensiv kolorit. Oljemålningen hör idag till Konstmuseet Ateneums samlingar.
Temperaversionen av Kullervos förbannelse var ett betydelsefullt arbete för Gallen-Kallela, och i hans brev framträder tydligt det lidande skapandet av verket förorsakade. I ett brev till sin svärmor Aina Slöör den 3 oktober 1897 skriver han: ”Kom nu, käraste Aina-mor, och sätt fart på min Kullervo, som har stannat i växten.” I ett brev till Louis Sparre återkommer han till arbetets svårigheter: ”Jag slåss med Kullervo som mot en ond ande och jag är olycklig. Målningen är i naturlig storlek och i strålande tempera.”
Kullervo-motivet kan även tolkas som ett uttryck av finsk kampvilja och den framväxande nationalismen. Den rasande Kullervo symboliserar den bitterhet och misstro som väcktes i Finland i samband med de förryskningsåtgärder som då började göra sig gällande. Motivet fick senare en stark efterklang och återkom i verk av flera andra finländska konstnärer.