Konstnären Ahti Lavonen var en av pionjärerna för finsk informalism. Som flitig debattör var han också en framstående och berömd figur på det turbulenta konstfältet i Finland på 1960-talet. Centralt för Lavonens karriär som konstnär var ständig utforskning och förnyelse. Han gav upp representativiteten tidigt i sin konst och gick vidare till abstrakt uttryck. Han delade upp sin egen produktion i olika perioder, centrerade kring olika färger. Enligt Lavonen baserades färgvalet i hans konst på vilket stadium hans själsliv befann sig i vid den givna tidpunkten. Hans svarta period började i början av 1960-talet med det andliga uppvaknandet som Lavonen upplevde, vilket ledde till att de intensiva färgerna förändrades till en asketisk förening av svart och vitt. Samtidigt började hans verk visa intresset för ytstrukturer som betonar materialitet, vilket är typiskt för informalism.
Efter sin svarta period upplevde Lavonen åter rastlöshet och ett behov att förnya sig. Konstnären började inleda sin vita period, under vilken han med sina ord kände att han hade gått in i ett obefläckat område av abstrakt konst där han äntligen kunde behärska hela konstens innersta väsen. När den vita perioden kulminerade framträdde genomtänkta färg -och silverdetaljer i hans verk. Den korta perioden som följde den vita perioden har karaktäriserats som Lavonens silverperiod. Vid den tiden sökte Lavonen lyster och klarhet i sina verk genom att frosta olika strukturer med silver. Konstnären själv nämnde att rymdvetenskapens enorma framsteg på 1960-talet och rymdtänkandet påverkade hans verk under silverperioden.
Silverperioden kan anses vara den mest särpräglade perioden i konstnärens produktion, en sorts konstnärlig höjdpunkt. Då och då förekom vibrerande röda, blå eller gula rena och klara detaljer i verken utöver den universella silverfärgen. Precis som övriga informalister undvek även Lavonen form och rörelse i sina verk och koncentrerade sig i stället på att uttrycka lugn, andlighet och harmoni styrd av materialet.
Den informalismen fick relativt snabbt ge vika för andra konstriktningar, men dess djupgående influenser finns kvar än i dag i dagens konst.