Porträttet av Gustaf Sandgren, målat av hans vän Harry Martinson och dedikerat till Alf Henrikson, är ett kulturhistoriskt intressant verk som speglar vänskapen mellan tre framstående svenska författare. Den ironiska titeln ”Degenererad greve” och dedikationen antyder en lekfull och kamratlig ton. Sandgren avbildas med pälsmössa, glasögon, kostym och pipa, i ett porträtt som fångar både hans personlighet och tidsanda.

Martinson, född i Blekinge, hade en uppväxt präglad av fattigdom och arbetade som sjöman, vilket starkt påverkade hans författarskap med återkommande teman som natur och människans villkor. Han debuterade som poet 1927 och blev en central gestalt inom svensk modernism, med ett rikt och bildmässigt språk. Parallellt var han också verksam som bildkonstnär, där hans visuella uttryck och konstnärliga frihet stod i nära relation till hans litterära skapande.

Hans konst var ofta personlig och skapades inte för offentligheten utan som gåvor till vänner, vilket detta porträtt är ett exempel på. Verken präglas av både humor och psykologisk skärpa. Bland hans mest kända verk finns Nomad, Kap Farväl!, Vägen till Klockrike och Aniara. Han invaldes i Svenska Akademien 1949 och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974. Efter hans död 1978 bildades Harry Martinsson-sällskapet för att bevara och sprida kunskap om hans liv och verk.