Ur Björn Springfeldts invigningstal vid Per Ivar Lindekrantz utställning, Olle Nymans ateljé, 27 augusti – 2 oktober 2016:

Människan är den enda varelse som reflekterar över sig själv och skapar stora berättelser för att förstå världen, hur den uppkommit och hur den kommer att ta slut.

Genom årtusenden har dessa världsförklaringar uttryckts i bilder där vi möter gudar, andeväsen, hjältar och demoner, alla aktörer i olika läror om människans ställning i kosmos.

Under 100-tusentals år har vår intelligens varit på samma nivå, men våra världsbilder dramatiskt olika och där en världsbild slagits i spillror, har ett språk och en kultur gått under.
Så är akkad, chachapoyas, maya, kurankawa, cree, moche, algonquin, osker, mapuche, harappa, sumer, hettit, wari, clovis, etrusker och inka ett litet fåtal namn på svunna kulturer. De måste vara ofantligt många fler. Så räknar forskarna t.ex. med, att under evolutionens gång 99.9% av alla arter som funnits, har gått förlorade.

I vår globaliserade värld konfronteras nu världsbild med världsbild i våldsamma sammanstötningar och hur vansinnigt vi än kan tycka att mänskligt handlande kan vara, så är det alltid rationellt i förhållande till dessa olika föreställningar om världen.

Ett av de märkligaste konstnärliga projekt jag har stött på under senare år, är Per Ivar Lindekrantz, där han låter mytiska gestalter från olika kulturer, olika delar av världen och av olika ålder, möta den moderna människan i tidlösa landskap och samtida interiörer.
(. . . )

Detta reflekterande över föremål, som är mättade av en symbolik läsbar för de som delade tidens världsbild, men gåtfull eller omöjlig för oss att förstå, har nu lett till en omfattande serie målningar.
I en del möter vi figurer i landskap, som nog såg likadana ut som när figurerna skapades, i andra har de hamnat helt fel, som i stadsmiljöer från vår egen tid.
(. . . )

I andra bilder för Per Ivar Lindekrantz in en uppenbart samtida ung kvinna, som på olika sätt interagerar med figurerna. Så möter vi henne i Gobiöknen, som skyddsängel för en liten blodsugande precolumbiansk fladdermusgud. Vingarna har hon fått låna från den målning som Caravaggio utförde 1602, Amor vincit omnia/ Kärleken övervinner allt, och ställer oss inför en homoerotiskt färgad kärleksgud. I en estetik Carvaggio beskrev som, att ”inte ett penseldrag skulle återge annat än naturen”, kan man inte tvivla på att hon verkligen kan flyga.
I bakgrunden syns en jurta, det ”tält”, som nomaderna reste på sin väg och som i sig själv är en bild av kosmos. I jurtans mitt står den bärande pålen, symbolen för världens centrum och kring denna en öppning i taket, som på dagen släpper in solen och på natten stjärnorna. Längs väggarna finns märken, som markerar en kalender i takt med att jurtan rör sig kring jordaxeln och reser runt solen. Också de sociala rollerna i stammen och dessas hierarki är symboliskt fixerade i jurtan.

Per Ivar Lindekrantz bilder uppfordrar oss att resa i tid och rum, låta oss förundras och fyllas av lusten att få veta mer om vilka de förfäder var, som skapade dessa myter och bilder och vad de en gång stod för. Samtidigt lockas vi att reflektera över i vilken mån underströmmar från dessa och andra uråldriga tankemönster styr oss ännu idag och vi tvingas inse, att också vår kultur reser mot förändring och undergång.

Så handlar Per Ivar Lindekrantz projekt i grunden om existens och överlevnad och är en hyllning till människans skapande förmåga och rastlösa tänkande.