Vid första världskrigets utbrott 1914, återvände familjen Grünewald-Hjertén till Sverige från Paris. Med i bagaget fanns kunskaperna om färgerna, fauvismen och expressionismen som paret lärt av Matisse och de tyska expressionisterna som de mött i Berlin. 1917, då Grünewald målar ” I parken”, blir det år då hans egentliga genombrott sker med separatutställningar runtom i Skandinavien. Han bjöds in att enskilt ställa ut i Den Fries hus på Oslo Plads i Köpenhamn och senare i norska Bergen. Dessa följdes av flera under de kommande åren, bland annat i Oslo, Stockholm (den idag legendariska "Expressionistutställningen" på Liljevalchs 1918), Göteborg och Venedig. Som avslutning på denna utställningsperiod kan man betrakta hans exposition på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm i november 1919.
Under krigsåren blev Köpenhamn en viktig mötesplats för många nordiska konstnärer. För konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén blev kontakterna med Danmark mycket intensiva mellan 1916-1918, för dem liksom för andra konstnärer blev den danska huvudstaden ett andningshål, ett Nordens Paris under den kulturella isolering som första världskriget innebar för många av de konstnärer som spenderat det tidiga 1910-talet i Frankrike.
Somrarna 1917-18 tillbringade Isaac och Sigrid vid havet i Danmark. Där på de soliga badstränderna i Gilleleje på Själland och på Fanö vid Sönderjyllands västkust tillkom några betydande konstverk som idag är vida berömda.

Grünewald hade omkring 1917, då han målar ”I parken”, börjat välja större format på sina dukar. Med mindre mängd färg, vit bakgrund och så långt som möjligt oblandad kolorit når han en starkare klarhet. I målningen ”I parken” möter de geometriskt utformade blomsterkvarteren konstnärens fria och upplösta färgfält, vid horisonten skymtar havets blå vågor.