Begreppet Transavanguardia (bortom avant-gardet), som myntades av den italienske konstkritikern Achille Bonito Oliva i samband med Aperto på Venedig biennalen 1980, är den italienska versionen av neo-expressionism inom konsten som svepte över Italien och Västeuropa i slutet av 70- och 80-talen. Transavantgardet, där Sandro Chia, Enzo Cucchi, Nicola de Maria, Mimmo Paladino och Francesco Clemente, innebar återkomsten av det figurativa och mytologiska måleriet.
Clementes medverkan i Venedig-biennalen 1980 innebar det stora internationella genombrottet och han kom att bli en av de dominerande förgrundsgestalterna för transavantgardet. Året därpå flyttade han med sin familj till New York och övergav det tidigare måleriet på papper för att ägna sig åt oljemåleri på duk. Clemente rörde sig här över gränserna och samarbetade med bland andra Jean-Michel Basquiat och Andy Warhol. I början av 80-talet gav han också ut några bokprojekt tillsammans med beatpoeten Allen Ginsberg.
Clemente influerades såväl av den västerländska konsthistorien som av det indiska miniatyrmåleriet. I verket ”Two girls” finns referenser både från renässansens måleri och den grekiska mytologin framställda i en samtida inramning. Kvinnorna symboliserar också Clementes fascination för den indiska tantran. Sedan början av 1970-talet har han rest och under perioder bott i Indien där han har fördjupat sig inom de spiritistiska delarna av hinduismen.
Clemente ställde återkommande ut på Venedig biennalen efter det stora genombrottet 1980. Auktionens verk ”Two girls” ställdes ut på biennalen 1988.