Maria Anto intar en särpräglad position i den polska efterkrigskonsten. I en tid präglad av abstraktion och framväxande konceptkonst valde hon en självständig väg och utvecklade ett figurativt bildspråk med inslag av surrealism, fantastisk konst och magisk realism.

Antos målningar befolkas av människor, djur, växter och byggnader i gåtfulla landskap där vardag och fantasi flyter samman. Familjemedlemmar, självporträtt och välkända platser i Warszawa återkommer, liksom fabriker och industriområden som förvandlas till drömlika, ibland hotfulla miljöer. Bakom bildernas sagolika yta finns en psykologisk spänning mellan trygghet och oro, mörker och förundran. Hennes barndom i det tyskockuperade Warszawa, präglad av krig och förlust, utgör en viktig bakgrund till denna bildvärld.

Anto fick tidigt internationell uppmärksamhet. Hon representerade Polen vid São Paulo-biennalen 1963 och hade 1966 en stor separatutställning på Zachęta i Warszawa. Därefter följde utställningar bland annat i Caracas, Stockholm och Milano.

Genom hela sitt konstnärskap förblev Anto trogen sitt personliga visuella språk. Hennes målningar låter sig inte enkelt kategoriseras: det verkliga blir främmande, det fantastiska trovärdigt och det vardagliga fyllt av mysterium.