Mina (Vilhelmina) Carlsson-Bredberg

Redan 1889 då hon ställde ut målningen Vid pianot, på världsutställningen i Paris, ett i koloriten framstående arbete. märks ett visst upplösande av formen med diffust hållna linjer, ett maner som konstnärinnan med åren alltmera med största säkerhet utvecklade. I de enhälligt välvilliga recensionerna av hennes utställningar (bl. a. Liljevalchs 1917, Björcks konsthandel 1920 och 1921 samt Lund sistnämnda år) har recensenterna i allmänhet velat se en viss påverkan i hennes konst från Renoir. Det diffusa i hennes målningssätt får nog snarare förklaras genom inflytande från engelsk konst, ej minst från James McNeill Whistler, Sedan hon lämnade Paris 1890 vistades hon någon tid i England, där hon gjorde bekantskap med den framstående konstkännaren Lewis F. Day, och via honom fick hon ingående kännedom om impressionismen i Englands konst. Sedan Mina Bredberg 1895 ingått äktenskap med kanslirådet G. Carlson, kom penseln med åren alltmera sällan fram för att åter brukas med så mycket större iver och framgång efter hans död (1920). Sedan dess har hon i sina arbeten gått allt längre i upplösning av konturerna, medan färgen ej sällan nått en nästan flammande, visionär styrka.

Föreningen Svensk konst för varor, till vilken Astrid Kjellberg-Juel (1877-1965) var en av initiativtagarna, fick under krigsåren stor praktisk och ekonomisk betydelse för många svenska konstnärer.