Vadstena adliga jungfrustift, VAJS, är en pensionsstiftelse som förvaltas av riddarhusdirektionen. Stiftelsen grundades 1739 på förslag av Carl Wilhelm Cederhielm.

Under den katolska medeltiden var det vanligt att adelssläkter placerade sina ogifta döttrar i nunnekloster och därmed skapade försörjning för dem under hela deras liv. Efter reformationen ombildades många nunnekloster till adliga jungfrustift, motsvarande hem för ogifta adelsdamer. De erhöll titeln stiftsjungfru (och kallades även stiftsfröken), och denna titel används fortfarande för dem som är inskrivna vid Vadstena adliga jungfrustift.

Förslaget att inrätta ett jungfrustift i Sverige väcktes första gången av Carl Wilhelm Cederhielm år 1734, och godkändes fem år senare. Till beskyddare utsågs senare kronprinsessan Lovisa Ulrika.

Stiftet fick som uppgift att ge unga adelsfröknar en god uppfostran, men även att se till att de som var alltför fattiga fick en försörjning. Kungen upplät Vadstena slott som lokaler för stiftet, men eftersom adelsstiftet redan från början brottades med ekonomiska problem kom man aldrig att använda lokalerna. Planen var att verksamheten skulle innefatta en föreståndare med titeln abbedissa och nio altfröknar boende i stiftets lokaler, samt ytterligare 180 bidragstagare i olika inkomstklasser. I personalstyrkan skulle ingå både pigor och drängar, lärare från Frankrike och Tyskland samt präster. Kostnaden beräknades bli så hög att verksamheten aldrig kom i gång. De första bidragen till adelsfröknar utbetalades dock år 1747. År 1750 beslöt stiftets styrelse att flytta verksamheten till Stockholm, och Johanna Margareta von Tiesenhausen utnämndes till abbedissa. Olika byggnader föreslogs som lokaler, men planen verkställdes aldrig. Däremot hade Norrköping jungfrustift en reell verksamhet i Norrköping mellan 1784 och 1796, och denna räknades som en förgrening av Vadstena adliga jungfrustift.

Adeln var inte intresserad av att bidra ekonomiskt till stiftet och 1758 upphörde därför drottning Lovisa Ulrikas beskydd. Vadstena adliga jungfrustift ombildades till pensionsfond och 1822 övertogs förvaltningen av riddarhusdirektionen.