Knut Fjaestad

Knut Fjaestad (1860-1937) var en äldre bror till konstnären Gustaf Fjaestad. I hela sitt vuxna liv skulpterade Knut i furu på fria stunder.
Av ursprungligen fem barn i familjen Fjaestad var Knut näst äldst och Gustaf yngst.
Fadern var född i Norge och kom att utbilda sig till skomakare i Paris. Vid återvändandet till Sverige stannade fadern i Stockholm och kom att bli hovskomakare till Drottning Desirée. Skomakeriet hade som mest ett trettiotal anställda.
Knut lät i vuxen ålder köpa en fastighet i Gamla Stan i Stockholm, på Västerlånggatan, där han först bodde samt öppnade syateljé- konfektionsbutik/modebutik.
År 1907 köpte Knut med familj ett hus vid Skärsätra Gård på Lidingö, en 1700-tals fastighet som han sedan renoverade med varsam hand.
På 1920-talet startade Knut Fjaestad en firma för vintillverkning av svenska bär och blev snart Kunglig Hovleverantör. Man gjorde både rödvin och vin av Madeiratyp. Vinet kallades ”Bjälbo-tappning” och tillverkningen var mycket framgångsrik men med andra världskrigets utbrott och därmed påföljande sockerbrist var man tvungen att lägga ned tillverkningen.
Knut Fjaestad blev Lidingö trogen livet ut och bodde kvar i samma hus.
Vid sidan av sitt stora entreprenörskap tycks Knut ha älskat att på lediga stunder skulptera och snida i trä, framför allt i furu.
Knut och brodern Gustaf Fjaestad stod varandra nära, det är svårt att säga vem av bröderna som initialt började att skulptera möblerna i den egenartade, naturalistiska jugendstil som båda bröderna arbetade i.
Den tidigaste kända stabbestolen av Gustaf Fjaestad är daterad 1894 (Bukowskis Moderna katalog 553, katalognr 709, oktober 2009).
Sannolikt var det Gustaf Fjaestad som inspirerade Knut.
Efter år 1907 och flytten till Lidingö fick Knut i alla händelser större möjligheter att med egen verkstad på gården att arbeta med sitt skulpterande, något han fortsatte med livet ut, framför allt i form av möbler i olika slag.