Motivet från 1892 är hämtat från Varberg där Kreuger och hustrun hade slagit sig ned hösten 1887. Kreuger blev (med undantag för vistelser i Paris, Kalmar och Stockholm) Varberg trogen under de kommande åren. Tomas Björk skriver i ”Nils Kreuger” (utställningskatalog, Prins Eugens Waldemarsudde, 2004):

”Varberg ligger vid ett slättparti vid den halländska kusten. […] I staden fanns en äldre träbebyggelse, med omväxlande enklare hus och sådana av mer representativt slag. […] Kreugers tidiga målningar från Varberg utmärks av en nyfikenhet på den nya miljön och flera visar den gamla träbebyggelsen. En del motiv är skildrade i dagsljus i ljusa färger och i en flyhänt teknik som erinrar om Greztiden medan andra visar staden i ett subtilt ljussken. Han söker gärna upp oansenliga motiv som skildras i tämligen upplösta former och inslag av den geometriskt uppfattade träarkitekturen ställs gärna mot trädens organiska former”.