Välkommen till Björn Springfeldts samling!

 dsc3709 1 1010

”När jag vaknar och går genom rummen, säger jag hej till Andreas, Ebba, Astrid, Roland och alla andra och så blir jag glad!”

Lust och förundran, lekfullhet och skönhet är hans drivkraft. Idag, vid 75 år, sprudlar han fortfarande av entusiasm över konstens förmåga att reta, beröra, strömma in i medvetandet och få tanken att ändra riktning. Hans inställning: ”Låt alla uppleva hur roligt det är att leva nära konsten — det förtjänar konstnären”, gör att han ser det som självklart att öppna dörren till sitt hem. Välkommen till Björn Springfeldts samling!

Om Björn Springfeldt

Han började som amanuens i Moderna Museet i juli 1968 och arbetade totalt där i 24 år, under de sex sista åren som museichef. Arvet efter den legendariska tiden med Pontus Hultén tenderar att skugga de följande decennierna och att leda museet under de ekonomiskt tuffa åren på nittio-talet och mitt under postmodernismens inbrytning kan inte ha varit det lättaste.
Men Björn Springfeldts museala gärning är allt annat än obemärkt. Vi som hade tur att få uppleva den stora retrospektiven med Gerhard Richter och med Irving Penn, som slutade med en legendarisk donation till museet, glömmer det inte. Han var även en av de främsta lobbyisterna bakom den vitala frågan om att ge en av världens finaste samlingar en ordentlig museibyggnad.

Apropå Gerhard Richter: Björn Springfeldt köpte med Moderna Museets vänners hjälp in den undersköna Bach-sviten om fyra storformatiga målningar för då chockerande 4,5 miljoner kronor. Idag värderas den till en miljard. Björn Springfeldt blev senare kulturråd vid Sveriges ambassad i Tyskland. När han därefter blev sin egen, har han under de senaste tio åren verkat som rådgivare åt kommuner och privatsamlare. Efter det att han lämnade Moderna Museet bygger han också en egen samling, främst inriktad på svensk och nordisk samtidskonst. En samling som uppmärksammas också ute i världen och har besökts av cheferna för Victoria & Albert Museum i London och nu senast för Fitzwilliam Museum i Cambridge med sina vänföreningar.

 dsc3629filter 700

Roland Persson, Flowers, 2002

Silikonet, det smidigt bevarande och mest kroppslika materialet, används mästerligt av Roland Persson för att gjuta av allt från blommor till en elefant, allt i skala 1:1. Nu har han gjutit runt 40 000 prästkragar, symbolen för älskar, älskar inte.

”När jag första gången klev in i Roland Perssons ateljé, kastades allt jag trodde mig veta om konst över ända. Det var ett av de sällsynta ögonblick när osäkerheten blir total och allt känns nytt, som om jag fått ett hot och en gåva på samma gång”.


 dsc3636 1 700

Frida Fjellman, Malte, 2009

I en häpnadsväckande realistisk modellering ligger han och vaktar badkaret. Keramik har följt människan sedan urtiden, men alltför länge setts över axeln som material för konst. Idag har konstnärerna brutit med denna slentrianmässiga syn. Malte utstrålar värdighet och en sorgsen visdom.


 dsc3638 700

Jesper Nyrén, Åkrar och ängar, 2007

Målningen utfördes sista året Jesper Nyrén gick på Konsthögskolan i Stockholm och skildrar utsikten från hans professor Ann Edholms gästrum i Lid, sett genom en prisma och målad med Barbro Östlihn som förebild.

”Titta på fördrivningarna, från en färg till en annan, från mörkt till ljust, så mästerligt det är målat!”


 dsc3715 1 700

Andreas Eriksson, Vik, 2015

Björn har följt Andreas Eriksson sedan han gick ut Konsthögskolan i Stockholm och kallar honom, utan att darra på stämbanden, för ett geni. I en postmodernistisk norm gjorde han motstånd genom att hålla fast vid ett personligt måleri. Han väljer teknik helt fritt efter vad han vill utforska och uttrycka. Oljefärg på duk, keramik, brons, gips, etsning, porslin, vävning, fotografi. Som få svenska konstnärer uppskattas han nu runt om i världen.

”Andreas måleri är lika vackert och lika eget som Johannes Kjarvals.”


 dsc3653 700

Dan Wolgers, En mycket svår lampa att tända, 1994

Chansen att tända denna lampa, med 100 kontakter, en hel lampa, en kontakt i väggen och elräkningen betald, är 1 på ett tal med 30 nollor.

”Svårt att greppa? Ja men tänk då att det är som en chans på solens vikt i kilo. Varsågod att pröva! Typiskt Danne Wolgers...”


 dsc3591 700

Astrid Sylwan, Walk Me from Yellow to Dark, 2001—2005

”Jag sökte upp Astrid Sylwan på Konstfack efter att ha sett hennes debututställning i Haninge Konsthall och fallit pladask. Hon stod i ett litet rum och målade detta mästerverk, totalt mobbad för att hon höll fast vid något så reaktionärt som måleri. Det är ett privilegium att få leva med ett sådant verk, jag har tittat på det tusentals gånger!”


 dsc3674 700

Märit Runsten, Meat Monument, 2008

Märit Runsten gick textillinjen på Konstfack, mindre av intresse för textil än för att det är det traditionellt mest kvinnliga av alla uttrycksmedel. Hennes fotografier, ofattbart detaljerade teckningar och textila skulpturer problematiserar kvinnligheten, sexualiteten, kroppen och sårbarheten i fascinerande rebusar. Just detta objekt lär också innehålla hennes eget hår.