Kan inte nå servern

Årtiondets auktion! AUGUST STRINDBERG, ”Packis i stranden”

August Strindberg, "Packis i stranden”.

Strindbergs drabbande mästerverk ”Packis i stranden” tillkom 1892 under konstnärens Inferno-kris. Han skrev till en vän att han målade ”för att uppehålla lifvet”. När verket samma år ställdes ut för första gången mötets det av raljerande kritik i pressen som i dag omvandlats till beundran inför ett stort konstnärskap. Verket säljs på Important Spring Sale 7 juni.

I Nationalmuseums utställningskatalog ”Strindberg –Målaren och fotografen” (9 februari – 13 maj 2001) tecknar Per Hedström följande bild av Strindbergs måleri under 1890-talet: ”Strindbergs 1890-tal kom att präglas av hans livs dittills djupaste kris, den så kallade Infernokrisen, som nådde sin kulmen i Paris 1896. Under nästan sju år var Strindberg i stort sett improduktiv som skönlitterär författare. I stället ägnade han sig åt naturvetenskapliga experiment, och under några perioder målade han. Det är nu hans måleri plötsligt blir något mer än amatörens försiktiga försök att avbilda naturen. De första recensionerna av Strindbergs produktion som målare kunde man läsa sommaren 1892. Strindberg hade ställt ut ett litet antal nya målningar i en lokal i Stockholm som kallades Birger Jarls Bazar, och utställningen uppmärksammades av flera tidningar. I några fall var reaktionerna försiktigt positiva. Men man kunde också läsa en typ av ironiskt raljerande recensioner som ofta, både förr och senare, drabbat den moderna konsten”.

Katalognumret tillhör det fåtal målningar vilka ställdes ut vid detta tillfälle. En artikel i "Från Birger Jarls stad" den 2 augusti 1892, 'August Strindberg som målare', innehöll bl. a. följande omdömen: ”Nästan på samma sätt är det med de 7 eller 8 ’taflor’ som August Strindberg roat sig med att utställa i Birger Jarls bazar och som Dagens Nyheter skyndat att omnämna såsom stämningsfulla och med teknisk talang gjorda bilder från hafvet. Jag skulle nästan vara färdig att tro att den skalken Strindberg då han satte dessa små ’studier’ i breda förgylda ramar och skickade dem till utställning som ’taflor’ endast haft för afsikt att skämta med publiken och se huru långt den ’tål kallt stål’ ifråga om konst. […] Om ’Snötjocka på hafvet’ skall föreställa ett smutsigt lakan, upphängdt till torkning, eller vara prof på ett nytt sätt att måla ladugårdsdörrar är omöjligt att säga, likasom om ’Packis’ skall vara en tallrik margarinsmörgåsar eller ett fat griljerade kalffötter med hjärnsås”.

Sådana omdömen torde ha såväl förargat som sårat Strindberg vilken inför vernissagen skrivit följande i ett brev från Dalarö till Sven August Peterson (litograf samt far till konstnären Hugo Birger): ”Den första i Pissveckan 1892 […] Om köpare af någon olyckshändelse skulle infinna sig, bedes de låta taflorna få hänga qvar! Tills vidare! Ty plockas de bästa bort och kritiken råkar få bottensatsen, så är det orättvist. Kanske Kjerrman i D.N. ville ta en titt! Telefonera honom svp. Under förhoppning om storartad succès. Din ’gamle’ vän August Strindberg”.

I ”Strindbergs måleri” från 1972 skriver Torsten Måtte Schmidt: ”Måleriet blev väl för Strindberg något av en terapi under den uppslitande skilsmässotiden men samtidigt har Strindberg låtit förstå, att det var hans ekonomiska betryck som tvang honom att måla för att ’till varje pris skaffa pengar’ och att tavelutställningen var ett försök i den riktningen. I ett brev till Ola Hansson den 13 september säger han också att han målat ’för att uppehålla lifvet’ ”.

Redan i maj 1892 skrev Strindberg till Richard Bergh för att bjuda ut honom till Dalarö över pingsten: ”Jag har en del målarstudier, efter fantasien, att visa dig. En ’ny rigtning’ som jag uppfunnit sjelf och vill kalla skogssnufvismen (fråga Bob!)”. Per Hedström, återigen, skriver i NM:s utställningskatalog: ”Målningarna på utställningen hade tillkommit under en vistelse vid Dalarö söder om Stockholm våren och sommaren 1892. Han hade haft svårt att få sina pjäser spelade och skilsmässan med Siri von Essen höll på att fullbordas. För första gången på närmare 20 år börjar han åter måla i olja. […] Målningarna från Dalarö 1892 kan närmast karakteriseras som bilder av minnen från ytterskärgården och havsbandet. Strindberg renodlade och utvecklade nu det motivförråd han skapat under 1870-talet. Det är det öppna havet, den raka horisonten och de vida himlarna som dominerar bilderna”.

NÄR ÄR DET VISNING OCH AUKTION?

Visning 1 – 6 juni på Berzelii Park 1 i Stockholm.
Öppet: mån–fre kl 11–18, lör–sön kl 11–17.

Auktion 7 – 8 juni på Arsenalsgatan 2 i Stockholm. Asiatiska avdelningen säljs 8 juni.

295. August Strindberg, "Packis i stranden".
295. August Strindberg, "Packis i stranden".
Klubbat pris 
9 300 000 SEK
Utropspris
10 000 000 - 12 000 000 SEK

Andreas Rydén
Stockholm
Andreas Rydén
Chefsspecialist konst, Vice VD
+46 (0)728 58 71 39