Nyupptäckt målning av GAN – Katarinahissen I

Nr 421. Gösta Adrian-Nilsson, ”Katarinahissen I” (detalj).

Visning 9–14 maj på Berzelii Park 1 i Stockholm
Öppet: mån–fre kl 11–18, lör–sön kl 11–17
Auktion 15 maj från kl 10 på Arsenalsgatan 2 i Stockholm. Läs mer om auktionen här >


Hösten 2017 såldes Katarinahissen III för 8.900.000 kr på Bukowskis. Målningen som GAN påbörjade i Stockholm hösten 1916, ingick i urvalet på 1918 års banbrytande utställning Sjömanskompositioner på Gummesons konsthall i Stockholm. Den romerska trean visar att GAN utfört ytterligare två versioner av motivet Katarinahissen långt före hösten 1916. Dessa två målningar finns belagda i katalogen till GAN:s första modernistiska utställning i Sverige, i Lunds universitets konstmuseum i oktober 1915, där GAN ställde ut tillsammans med Einar Jolin. Utställningskatalogen tar upp Katarinahissen I och II, men av dessa har man hittills bara känt till hur Katarinahissen II ser ut, men även denna målning var ”försvunnen” i många år och dök upp först 1998 på Bukowskis och visades sedan i utställningar i Osnabrück och Lund 2000, Mjellby konstmuseum 2002 och Prins Eugens Waldemarsudde 2011.

Katarinahissen I, däremot, har under mer än hundra år undandragit sig såväl allmänhetens som den konstvetenskapliga forskningens ögon och det är därför inget annat än en verklig sensation att den åter dykt upp som en oerhört viktig pusselbit samt beståndsdel i den märkvärdiga svit av tre målningar som GAN utförde 1915-1917 med Katarinahissen som gemensam nämnare.


Gösta Adrian-Nilsson – Katarinahissen I

Lördagen den 16 oktober 1915 hade Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin förhandsvernissage för inbjudna gäster på en gemensam utställning som ägde rum 17–31 oktober i Lunds universitets konstmuseum i Lunds universitetshus (GAN hade inbjudit Jolin som medutställare). Detta var första gången som GAN ställde ut sitt nya modernistiska måleri i Sverige. Det var en imponerande kollektion han visade upp: 31 oljor och 18 akvareller/teckningar med lejonparten av verken utförda under 1915. Utställningen hade titeln ”Expressionistutställning”, vilket kan verka förbryllande med tanke på att GANs nya modernistiska stil främst var inspirerad av det futuristiska och kubistiska måleri han mött på Der Sturm under sin tid i Berlin 1913-1914. Men för Der Sturms chef Herwarth Walden var ”expressionism” ett överordnat begrepp på en ny andlig strömning, som omfattade även ”futurism” och ”kubism”.

I ett foto från utställningen står GAN i ett hörn som en fullfjädrad futurist, modernt kostymerad med fluga, keps på huvudet och handskar på händerna. Kring honom på fotot ser man nio av hans målningar, bland dem Katarinahissen II. Bland GANs 31 oljor fanns även Katarinahissen I, som sedan dess aldrig har varit utställd. Det är därför en sensation att den i över hundra år ”försvunna” målningen nu dyker upp igen, på auktionen hos Bukowskis. Av den blygsamma katalogen framgår att priset för Katarinahissen I var 150 kronor, medan priset för Katarinahissen II var 200 kronor.

Ingenjören Knut Lindmarks smäckra stålkonstruktion från 1883 blev med sitt väl synliga läge vid Slussen en omtyckt modernitetssymbol för konstnärer som GAN och Grünewald – på ett liknande vis som Eiffeltornet hade blivit det i Paris för Robert Delaunay. I Katarinahissen I är järntornet avbildat till höger som en naken skelettkonstruktion, och strax till höger om den skymtar ett fragment av ett rökbolmande lokomotiv, en annan omtyckt modernitetssymbol hos GAN. En blek gulvit vintersol strax till vänster om tornet skickar ut sina strålar över den gråblågröna himlen, som till vänster är formad som ett väldigt gotiskt valv. Nedanför Katarinahissen ser man två blåklädda matroser, den ene i profil i helfigur, den andre sedd frontalt i halvfigur. Det är en av de allra första av GANs otaliga målningar med de av honom så beundrade sjömännen, ”de blå”. Till vänster om dem brovalv och fragment av en båt med svart och röd skorsten, och ovanför dem sträcker sig Riddarholmskyrkans tornspira mot himlavalvet. Bredvid kyrkan har GAN målat hörnet av en långsträckt byggnad, som sannolikt alluderar på Slottet. Riddarholmskyrkans spira är liksom Katarinahissen en järnkonstruktion och blir med sin vertikala sträckning en mindre motspelare till järntornet vid Slussen.

Katarinahissen I är delvis kubistiskt fragmenterad, färgskalan går i vinterbetonade kalla färger, övervägande blått, blågrått och grågrönt. Som en jämförelse kan nämnas att Katarinahissen II är hållen i en starkare färgskala med betydande inslag av varma färger, rött, gult och brunt. (Den tredje versionen, Katarinahissen III, målade GAN först sedan han flyttat från Lund till Stockholm hösten 1916.)

Katarinahissen I är signerad och daterad ”G.A-N 13”, men kan årtalet 1913 verkligen stämma? Hösten 1913 befann sig GAN i Berlin och såg hänförd den imponerande stora modernismutställningen Erster Deutscher Herbstsalon på Der Sturm, som mer än någon annan inspirerade honom till att byta konstnärligt paradigm. Detta var inte gjort i en handvändning, och först vid årsskiftet 1913/14, då han var hemma i Lund och firade jul, målade han sin troligen första renodlat modernistiska målning, Elektrikern. Han utförde ett antal teckningar i Berlin, men de dokumenterade målningarna från tiden i Berlin (och Köln) är mycket få, innan han i augusti 1914 vid krigsutbrottet återvände till Lund. GAN har ibland senare antedaterat målningar, t.ex. den futuristiska målningen Höjdhoppare, som också är daterad ”13” men sannolikt utförd 1914/15. Min hypotes är därför att han signerade och antedaterade Katarinahissen I i samband med utställningen i Lund hösten 1915 eller möjligen senare, då han sålde tavlan.

Konstnärligt sett har årtalet dock ingen betydelse. Det modernistiska måleri som GAN visade på utställningen i Lund i oktober 1915 är lika banbrytande oavsett om målningarna är utförda 1913, 1914 eller 1915. I pamfletten Konst och kritik, som GAN utgav på Framtidens Bokförlag efter utställningen, bemötte han konstkritikern Adolf Anderbergs negativa recension med bl.a. följande ord: ”Ty en futurist, och särskilt en kubistisk futurist, han är icke förskräckt, och icke för det ordet. I hans anlag ligger det icke, som NI hoppades, att gå kräftgången, mot det förflutna, mot er, mot Canossa, utan framåt – som hans namn angiver.”

Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker, GAN-expert:
Lund 17 mars 2019


Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm önskar låna in detta konstverk till utställningen "Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik", vilken kommer att visas 30 maj - 29 september 2019.


Specialist Pedro Westerdahl kommer att vara Curator för utställningen: ”Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik”, vilken kommer att visas på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm sommaren 2019.

  • Andreas Rydén
    Stockholm
    Andreas Rydén
    Chefsspecialist konst, Vice VD
    +46 (0)728 58 71 39
  • Pedro Westerdahl
    Stockholm
    Pedro Westerdahl
    Specialist klassisk konst 1800/1900-tal
    +46 (0)8 614 08 05
  • Lena Rydén
    Stockholm
    Lena Rydén
    Specialist modern konst, grafik
    +46 (0)70 778 35 71
  • Amanda Wahrgren
    Stockholm
    Amanda Wahrgren
    Specialist modern konst, grafik
    +46 (0)702 53 14 89