Oscar Murillo
174. Oscar Murillo, ”Untitled”, detalj.
Untitled
SÄLJS PÅ CONTEMPORARY ART & DESIGN Läs mer om auktionen här >
Visning: 4–8 april på Berzelii Park i Stockholm
Öppet: mån–fre kl 11–18, lör–sön kl 11–17
Auktion: 9 april. Start kl 15. Bukowskis, Arsenalsgatan 2 i Stockholm
Oscar Murillo (colombian, född 1986) är en konstnär som använder flera olika medier i sitt konstnärliga arbete, från texter och återvunnet material till fragment av sådant han hittar i studion. Han utbildade sig i England, vid University of Westminster och Royal Academy of Fine Arts. Han arbetar ofta i stora format, med kaotiska och spontana motiv.
De storslagna och samtidigt kryptiska verken leder oss till ett och samma mål: rättfärdigandet av både hans colombianska arv och av lidandet som befolkningen utsattes för under de fascistiska processerna. Hans verk finns med i flera stora konstsamlingar. Den kontroversiella konstsamlaren Charles Saatchi har till exempel ett annat av hans verk som liknar detta, med samma titel.
Verken i auktionen uppvisar vissa inslag av mutation vad gäller material. Murillo överför sina idéer till olika typer av material, som dagstidningar och tidskrifter och annat avfall som cirkulerar genom studion. Han använder återvunnet material för att hänvisa till sitt colombianska förflutna och till de transnationella identitets- och dekoloniseringsprocesserna i en stark reaktion mot globaliseringen, marknaden och kapitalismen. Verken innehåller ibland ord på spanska, oftast om mat, som en blinkning åt hans ursprung.
Murillos konst kan jämföras med Jackson Pollocks uttrycksfulla tavlor och även Mark Rothkos storformatstavlor, som var så uttrycksfulla i sina neutrala och monokroma toner. Men på grund av sitt ursprung och sin kamp kallas Murillo oftare en arvtagare till Basquiat. ”Jag ser i mitt arbete en romantisk energi, men den balanseras upp i kompositionen. Mina verk förorenas i mina rum, i min verkstad. Med tiden dömer de sig själva och hittar sin egen estetik. Det är min process.”
Att han använder silverpapper som inramning är kanske ett uttryck för att han vill använda något som är flyktigt, skrynkligt, utan konsistens, som en referens till de begrepp som redan ingår i tyget. I ett citat från tidningen El País säger han: ”Jag avvisar ramar. Att varje verk avgränsar sitt eget utrymme, som förefaller finnas till av en slump eller som väntar på att tolkas igen med tiden.”
Det finns flera symboler i verket:
• Siffran 11: I det här fallet motsvarar den verkets produktionsår (2011).
• 20 N: Ingen i Spanien glömmer det här datumet; det var den dagen den tidigare diktatorn Francisco Franco dog och Falangistpartiet föll. I det sammanhanget innebär det ett mycket politiskt budskap om slutet på förtryck och en triumf för yttrandefriheten.
• Arepas: Ordet finns med strax intill tidningscollaget. Arepas är ett klassiskt colombianskt recept på majsbaserat bröd.
• Woz 2: Steve Wozniak, en av grundarna av Apple, tryckte en gång en serie falska två-dollarsedlar som han använde för att betala med. Det leder till samtal om pengar som en fiktiv konstruktion och att pengar bara har det värde som de som äger dem och hanterar dem ger dem.
• Det sista inslaget är kollagen av herrtidningen Mayfair. Vi kan förstå bilden av redaktionell pornografi som en symbol för en skönhet som vi alla njuter av men som är föremål för försäljning, som ett slags prostitution eller som något som förråder sitt eget budskap. Murillo bekräftar att han vill attackera det privilegierade samhället, kapitalismen och globaliseringsprocessen, samtidigt som hans verk säljs för astronomiska summor och är högt värderade. Genom skådespelerskan Rachel Hunter, som framträder på omslaget, talar han till oss om begreppet berömmelse och stjärnstatus, något han inte ville ha. Som avslutning kan vi kanske konstatera att han försöker förstöra popkonstarvet med en direkt hänvisning till Richard Hamiltons verk ”Just what is it that makes today's homes so different, so appealing?” från 1956.
Kontakt:
