Carl Fredrik Hill på Important Winter Sale
Se verket i katalogen för Important Winter Sale här >
Bukowskis är stolta över att presentera "Trädet och flodkröken" av Carl Fredrik Hill på höstens slagauktion av Important Winter Sale.
Den aktuella målningen som är utförd i Brolles/Bois-le-Roi under sommaren 1877 kan med fog anses vara en av Carl Fredrik Hills viktigaste landskapsmålningar. I Nationalmuseums utställningskatalog ”Carl Fredrik Hill” (1 oktober 1999 – 16 januari 2000) ger professorn i konstvetenskap vid Lunds universitet tillika författaren av vår tids standardverk om Hill ("Carl Fredrik Hill. Maximus Pictor", 2011), Sten Åke Nilsson följande bakgrund till målningens tillkomst under det intensiva arbetsåret 1877:
”I mars lämnar Hill in två tavlor till Salongsjuryn och vänder sedan staden ryggen innan den börjar ’vårstinka’. I början av april får han reda på att hans målningar refuserats. Han bor då i Bois-le-Roi, en liten plats sydöst om Paris, där Seine kröker. På andra sidan ligger Chartrettes med sina gröna höjder. Det är förvånande, att Hill i nederlagets stund kan prestera så många och fullödiga arbeten som denna vår. När han firar sin födelsedag den 31 maj har han redan avverkat ’ett dussintal blommande landskap’; här är det inte tidvattnet som satt gränserna utan den korta blomningen. Han har också lagt grunden för de storartade utsikterna från Chartrettes. ’Villa vid Seine’ koncipieras nu liksom den lika välkända serien av målningar, som kallas ’Trädet och flodkröken’; dessa har sin blickpunkt strax ovanför villan. Närbilderna av fruktträden, som verkligen känns nära och djupt personliga, balanseras av de vida utsikterna över Seine, som i stället syftar mot det objektiva och allmängiltiga”.
Föreliggande målning har tidigare ställts ut under olika, om än snarlika, namn. När den visades på Liljevalchs Konsthall i Stockholm (i samband med Sveriges Allmänna Konstförenings 100-årsjubileum) år 1932 benämndes den kort och gott ”Flodlandskap”. Sedan fil. dr Adolf Anderberg publicerat vad som länge skulle betraktas som standardverket om konstnären (”Carl Hill. Hans liv och hans konst”, 1951), har konstverket generellt omnämnts som ”Trädet och flodkröken IV”. På Nationalmuseums omfattande utställning år 1999-2000 betitlades verket ”Trädet och flodkröken”, utan angivande av något inbördes ordningsnummer i sviten. De varierande titlar vilka åtföljt verket belyser en problematik avseende Carl Fredrik Hills måleri. Konstnären gav nämligen i regel sällan någon egen ”officiell” titel på sina landskapsmålningar från Frankrike. I den mån, mer eller mindre, officiella titlar kommit i bruk i utställningssammanhang samt litteraturhänvisningar har dessa påfallande ofta nedtecknats av konsthistoriker. Ny forskning, baserad på mångårigt arbete, talar nu emellertid för att katalognumret är att betrakta som det tredje motivet (av totalt sex) i den berömda sviten ”Trädet och flodkröken” från Brolles/Bois-le-Roi. De två motiv vilka, enligt detta resonemang, skulle ha föregått föreliggande katalognummer är dels en målning (skiss) i samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm (olja på duk, 21,5 x 27 cm, W 283, inköp av Prins Eugen 1925) samt en målning i samlingarna på Nationalmuseum, Stockholm (olja på duk, 50 x 60 cm, NM 1863, gåva 1915 av konstvänner genom Richard Bergh). Den påtagliga konsekvens varmed Hill bearbetar motivet i dessa tre dukar (där format och komposition uppvisar påfallande likheter) talar dels för ordningsföljden men även för att han, till sist, når fram till den slutliga version som han avsåg att lämna in till den prestigefulla Salongen i Paris, då denna duk är den till formatet största som behåller den, näst intill, kvadratiska formen där den buskiga trädkronan på förgrundens uppstammade träd avbildas i sin helhet.
Vid en jämförelse mellan dessa tre dukar ser man hur Hill redan i Waldemarsuddes skiss fångat kompositionen i dess helhet som den sedan förfinas i Nationalmuseums målning för att slutligen fullbordas i föreliggande duk. En intressant detalj utgörs av förgrundens figur i form av en man som bär en halmhatt som skydd mot solen. Denna gestalt finns med redan i skissen i form av ett penseldrag i orange (en färg som leder tankarna till en halmhatt). Sten Åke Nilsson menar att den avbildade gestalten inte bara är en friluftsmålare utan troligtvis Hill själv. Detta innebär i så fall att motivet är det enda i Hills landskapsmåleri där konstnären i princip avbildar sig själv.
Exakt varför Hill valde att utöka sviten med ytterligare tre versioner där kompositionen successivt antar formen av ett panorama där det imposanta trädets krona är beskuren är i dag svårt att enkelt förklara (som så ofta är fallet vid studier av kronologi gällande Hills konstnärliga produktion). Professor Sten Åke Nilsson menar dock att en rimlig inbördes numrering av motiven skulle innebära att de tre avslutande versionerna utgörs av de dukar som finns i samlingarna på Göteborgs konstmuseum (olja på duk, 54 x 73 cm, GKM 0522, inköp 1915), i privat samling (olja på duk, 54 x 73 cm) samt Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm (olja på duk, 65 x 100 cm, överförd från Folkhems konstsamling, inköp via Beijers Klassiska auktioner 1988).
Oavsett hur man ställer sig till den eventuella numreringen av målningarna kan man konstatera att de tillsammans utgör en oerhört betydelsefull svit där konstnären (med Sten Åke Nilssons ord) i ”de vida utsikterna över Seine syftar mot det objektiva och allmängiltiga”. Att i ett flertal dukar avbilda samma motiv var något som Hill redan året innan ägnat sig åt i den märkvärdiga sviten ”Flodlandskap”, vilken utfördes i Champagne 1876. Kulmen i denna fokusering på landskapssviter nås år 1877 när Hill griper sig an de blommande fruktträden samt därefter återkommande avbildar Seine i serien ”Trädet och flodkröken”.
Katalognumret präglas, liksom merparten av Hills landskap, av konstnärens påtagliga känsla för ljus och atmosfär.
Sten Åke Nilsson skriver:
”Närbilderna av fruktträden, som verkligen känns nära och djupt personliga, balanseras av de vida utsikterna över Seine, som i stället syftar mot det objektiva och allmängiltiga. De har komponerats med samma omsorg som en antik relief och ter sig i bästa mening klassiska; mot det vilande flodlandskapet står förgrundens ensamma träd, en vertikal som förstärker bropelarnas tema. Vattnet flyter lugnt i sin breda fåra, och även grönskan verkar evig, i kontrast till fruktträdens flyktiga blomflockar”.
Resonemanget ansluter delvis till Viggo Loos beskrivning i ”Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885” från år 1945:
”Motiven under fruktträdens festliga blomningstid beteckna endast en sida av Hills måleri i Bois-le-Roi. Han fortsätter tränga in i landskapets själ, att avvinna detta stycke fransk natur nya betydelser. Man förnimmer den lyckokänsla, som gripit honom inför den ljusa grönskan, flodens silverglans och bakgrundens blånande höjder. […] Solljuset och landskapets element leva i färgens medium. Det är när denna formvilja tar upp ett nytt element, de rakstammiga, höga träden, bärande runda kronor eller de mörka popplarna, som en ny landskapsstil får gestalt. Hill framträder i sina flodmotiv, ibland upprepade men likväl under förändrad belysning, som klassiker. Han uppger inte ljus- och valörstudiet, de lärdomar, som han kan förmodas ha vunnit genom beröringen med impressionisterna. Men ljuset upplöser inte konturerna och valörerna samlas i bestämda plan, som bygga upp föremålen. Man kan se i grönskan hur mörkare och ljusare färgplan spela mot varandra. Lärdomarna ha omvandlats för att tjäna formen sådan den uttryckes i färg. Själva bildsynen bestämmes av ett linjesystem, som skapas av trädens vertikaler, av horisonten och linjerna i broarnas bågspann eller flodens stränder. Bilden får ett nytt innehåll av lugn storhet och klassisk ro. Om Corot spelat en roll för denna stil, vilket är antagligt, så är det närmast som förmedlare av den franska landskapsskildringens klassiska traditioner”.
Loos fortsätter sedan med följande beskrivning av den målning ur sviten som ingår i samlingarna på Nationalmuseum, vars komposition starkt ansluter till föreliggande katalognummer:
” ’Seinen vid Bois-le-Roi’ i Nationalmuseum är en apoteos över detta franska flodlandskap. Det smärta förgrundsträdet ger den klassiska resningen, färgplanen bygga upp grönskan, där en figur i svart och skärt synes, flodens lugna spegel och slätterna förtona i ljuset bort mot de blå höjderna. Det är en bildsyn av förblivande harmoni, höjd över tillfälligheterna, av seren högtidlighet. […] Hur färgintrycken fasthållits i skissens form kan man se av en liten omedelbar studie i prins Eugens samling”.
Carl Fredrik Hills förste biograf Adolf Anderberg konstaterar också han i sin omfattande biografi från 1951, ”Carl Hill. Hans liv och hans konst”, hur konstnären under sin vistelse i trakterna av Bois-le-Roi sommaren 1877 närmar sig och renodlar en klassisk kompositionsform:
”Detta sker i den stora serien som fått gemensamhetsnamnet ’Trädet och flodkröken’. Det börjar helt anspråkslöst med en studie av mycket blygsamt format, en av de första målningar som prins Eugen övertog från hemmet i Lund. […] När Hill målade denna serie motiv, har han tydligen haft ro i sinnet. Ingenting slumpartat i penselskriften kan man upptäcka. Allt är genomtänkt och genomarbetat. Han har ej gått förbi detaljer, men allt underordnar sig det tydligt understrukna kravet på en hel och ogrumlad natursyn. En stark formkänsla arbetar hand i hand med ett valörmåleri av subtilaste slag. Det är det skiftande ljuset över landskapet alltifrån morgonen till sena kvällen, då skuggorna tätnar, han från höjderna vid Bois-le-Roi ställt under observation. Vid nedtecknandet av sina rön har han än använt grova penslar och ödslat med färgen, än tagit fram sina finaste verktyg och eftersträvat en nästan sammetslen yta. Solreflexerna kan förgylla trädkronornas yttersta grenar, när ej skymningens slöjor insveper allt i sitt blånande dis. Det var inför dessa motiv, August Brunius fann anledning fråga, om någon annan svensk konstnär vid den tiden kunnat måla en i all sin veka naturkänsla så klassisk tavla –’klassisk i sin förnämsta återhållsamhet, sin taktfullhet och genomskinliga stil’ ”.
Att ytterligare försöka beskriva eller analysera föreliggande katalognummer efter ovan refererade tankegångar av Nilsson, Loos och Anderberg synes överflödigt, dessutom talar motivet så oerhört starkt för sig själv. Konstateras kan, emellertid, att konstverket tillhör de målningar som utgör den absoluta kulmen på Hills enastående produktion som landskapsmålare i Frankrike. Tillkommen under sommaren 1877 är målningen utförd knappa sex månader innan Hill, efter sitt mentala sammanbrott vid nyåret 1878, omhändertogs på Dr Blanches klinik i Passy. Målningen har under årens lopp ärvts inom konstnärens familj och har, påvisbart, endast ställts ut offentligt vid tre tillfällen (Liljevalchs Konsthall, Stockholm, 1932; Malmö Konsthall, 1976 samt Nationalmuseum, Stockholm 1999-2000). Att denna storslagna version av ”Trädet och flodkröken” nu finns tillgänglig på auktion får nog därför anses som något av en smärre sensation. Detta inte minst då föreliggande katalognummer inte bara är en av svitens endast två kvarvarande versioner i privat ägo utan också, med största sannolikhet, utgör den version som Hill själv ansåg vara tillräckligt bra för att lämna in som bidrag till den prestigefulla Salongen i Paris.
Bukowskis ber att få framföra ett varmt tack till Sten Åke Nilsson, professor emeritus i konstvetenskap vid Lunds universitet. Han har tillfört flera värdefulla synpunkter i samband med katalogiseringen av detta verk.
När är det visning och auktion?
Visning: 5–10 december på Berzelii Park 1 i Stockholm
Auktion: 11–12 december på Arsenalsgatan 2 i Stockholm
