Modern Art + Design presenterar: Ingemar Dahlbergs samling

Ingemar Dahlberg

Samlare och passionerad betraktare

Bukowskis presenterar Ingemar Dahlbergs samling på Modern Art + Design. Visning den 12 – 16 maj, auktion den 17-18 maj.

Till samlingen

Konsthistorikern och kritikern Thomas Millroth berättar

Ingemar Dahlberg var alltid sugen på nya intryck. Under våra gemensamma konstresor till favoritstaden Berlin väntade museer som Hamburger Bahnhof. Men han hade också upptäckt en av stadens viktigaste gallerister efter die Wende, Inga Kondeyne, som representerade bland andra Joachim Böttcher och Hanns Schimansky. Kontakten var inte en slump, både Curt Asker och Lotti Ringström hörde till hennes krets. Här härskade förenkling, ljus och abstraktion.

Det gillade Ingemar, och det fann han också i den svenska konsten efter 1945. En tidig konstkompis i början av samlandet hade varit Roland Kempe med sina förtätade röd-svarta interiörer.

Ingemar rörde sig kunnigt bland efterkrigsgenerationens konstnärer. Vi diskuterade ofta och ingående olika verk och utveckling. Och när Ingemar gjorde sina val var det alltid mitt i prick som till exempel Lennart Rodhes ”Hönshuset”.

Och när jag på Galerie Blanche 1990 rekonstruerade den legendariska utställningen Konkret (1949) passade Ingemar på att skaffa några oslagbara klassiker ifrån 40-talet, Pierre Olofssons ”Krumelur” och ”Brokig knut”, Olle Bonniérs ”Fuga”. Vid ett annat tillfälle köpte han Arne Jones ”Treklang”. En imponerande kvartett svensk konsthistoria.

Olle Bonniér, "Fuga", kollage av litografier samt gouache 69 x 104 cm <

Konst var ofta vänskap för Ingemar.

Ett särskilt förhållande hade han till PO Ultvedt, vars ”Dömd till skinka” var ett stående nummer vid varje besök i det Dahlbergska hemmet på Baggensgatan.

Närheten till Björn Axlunds galleri på Stortorget hade betydelse; här var inget storslaget, snarare skört och tillbakadraget. Konstnärer som Karl Granqvist och Marianne Hall krävde stillhet och eftertanke.

I varje ögonblick berörde konsten Ingemar. Bokstavligt talat. Han hade en särskild kärlek till små skulpturer att ta i och hålla i handen. Böttcher, Renqvist och Hall har jag redan nämnt. Tillsammans med Carl Milles, Martin Holmgren, Liss Eriksson, Asmund Arle, Robert Jacobsen och Erik Dietman stod de på sin hylla till lyst för öga och nyfikna fingrar.

Torsten Renqvist, "Hästlyftaren", skulptur, trä och metallskruvar höjd 104 cm. <