Reidar Särestöniemi (1925–1981) hämtade inspiration till sin konst från den nordliga naturen i sin hembygd, där han levde och verkade. Efter sitt genombrott på 1960-talet byggde han ateljén Honkapirtti på sin gård vid Ounasjoki i Kittilä. Här skapade Särestöniemi sina lappländska landskap i intensiva färger, fram till att ateljén förstördes i en brand på nyårsafton 1977. Chockad av förlusten målade konstnären ingenting under det följande året, förrän hans nya ateljé stod färdig vid årets slut. Den första utställningen efter färdigställandet av den nya ateljén hölls i Vasa 1979. Utställningen var också Särestöniemis sista separatutställning i hemlandet, eftersom konstnären oväntat avled två år senare vid 56 års ålder. Gammal by tar emot vintern var ett av de tolv verk som visades på utställningen. Verket köptes in från utställningen till en privat samling, där det funnits kvar fram till idag.
I verket Gammal by tar emot vintern (1979) ligger en by vid en flod eller ett hav tystnat i väntan på vintern. De grånade timmerhusen är täckta av snö, och höstens färger i naturen har lämnats kvar under den första snön. Solnedgångens strålar ekar fortfarande i horisonten.
När verket blev färdigställt förändrades Särestöniemis färganvändning, dels på grund av ljusförhållandena i den nya ateljén, dels på grund av konstnärens nya förhållningssätt till färg. Den intensiva färgskala som inspirerats av den lappländska naturen började mot slutet av karriären bli mer återhållsam, och starka kontraster och ljusa färger fick ge vika för vitt, blåaktigt silvergrått och brunt.
Naturens kretslopp och årstidernas växlingar var en väsentlig del av Särestöniemis värld. För honom var våren och sommaren intensiva men korta perioder av ljus och färg, medan vinterns långa mörker var ångestfyllt och påtvingade stillhet. Det var först under de sista åren av sitt liv som konstnären började anamma vintern. Den gamla byn som avbildas i det verk som nu finns till försäljning verkar också välkomna den annalkande vintern med en känsla av lugn och ro.
