Världsutställningen i Paris 1925 var en stor framgång för Sverige, där stilen som kom att benämnas Swedish Grace slog igenom internationellt och etablerade landet som en vid tiden ledande designnation. Den svenska paviljongen, ritad av arkitekt Carl Bergsten, visade högkvalitativt konsthantverk och möbler.

I efterdyningarna av utställningen var efterfrågan på svenskt konsthantverk alltjämt hög i den franska huvudstaden. I december 1928 öppnade i Paris vid Boulevard Malesherbes en exklusiv konstindustriaffär, benämnd Les Arts Décoratifs Suédois, under Nordiska Kompaniets ledning. Representerade var bland annat NKs möbler, Orreforsglas, de svenska kristallglasbruken, Gustavsberg och Gefle Porslinsfabrik, Svenskt Tenn, silver från Atelier Borgila och bronser från Herman Bergmans konstgjuteri. Den fasta inredningen ritades av NKs chefsarkitekt Axel Einar Hjorth och tillverkades i Nyköping, varifrån den nedsändes för att uppmonteras på plats av franska arbetare.

Till butiken i Paris hade Nordiska Kompaniet återigen låtit anlita arkitekt Carl Hörvik att rita en serie möbler, sju till antalet enligt NKs kundliggare, vars prisade alster på utställningen 1925 hade rönt stor uppmärksamhet. Föreliggande skrivbord torde ses som en synnerligen välarbetad representant för den vid tiden så uppmärksammade svenska konstindustrin, i detta fall ämnat för den exklusiva Parisiska marknaden.