Alexander Calder
Den moderna kvinnans smyckeskonstnär
Tre unika smycken av Alexander Calder, med proveniens från Aino Aalto och hennes familj, säljs på Bukowskis kommande onlineauktion Helsinki Design Sale 24 april – 3 maj.
Helsinki Design Sale 24 april – 3 maj
Den amerikanske konstnären Alexander Calder (1898–1976) skapade under 1930- och 1940-talen smycken för en ny typ av kvinna: modern, självständig och med en självklar känsla för form. Hans skulpturala arbeten bars av personligheter som galleristen Peggy Guggenheim, författaren och feministen Simone de Beauvoir samt konstnären Georgia O’Keeffe – men också av arkitekten Aino Aalto.
Under 1930-talet omformulerade Calder smyckeskonstens tradition och lade grunden för ett formspråk vars inflytande alltjämt är påtagligt. Han vände ryggen åt konventionella ädelmaterial och skapade i stället smycken vars värde inte definierades av ädelstenarnas tyngd, utan av idé, linje och form. Den konstnär som senare skulle bli världsberömd för sina mobiler närmade sig smycket som en liten skulptur – ett objekt som fick liv först i mötet med bärarens kropp.
Calder arbetade främst i silver, mässing och koppar. I stället för ädelstenar valde han havsslipade glasskärvor, fragment av krossat porslin, stenar och till och med ben. I dessa anspråkslösa material kan man ana en vilja att skapa skönhet också för dem som stod utanför de mest privilegierade kretsarna – en ambition att demokratisera smycket som uttrycksform. Denna dimension måste rimligen ha tilltalat Aino Aalto, en av grundarna till Artek, vars idé just var att föra ett vackrare vardagsliv till alla samhällsskikt.
Under 1930-talet omformulerade Calder smyckeskonstens tradition och lade grunden för ett formspråk vars inflytande alltjämt är påtagligt. Han vände ryggen åt konventionella ädelmaterial och skapade i stället smycken vars värde inte definierades av ädelstenarnas tyngd, utan av idé, linje och form.
Calder tillverkade samtliga sina smycken för hand, som unika verk, och gav dem huvudsakligen som gåvor till familj och vänner. Under 1930-talet kom Calder-smyckena att bli ett fenomen inom avantgardets och den internationella modernismens kretsar, och i början av sin karriär skapade konstnären även ett mindre antal verk för försäljning. Han motsatte sig dock konsekvent varje form av massproduktion, vilket bara gjorde smyckena mer eftertraktade.
”Vid invigningen av Museum of Modern Art [1939] bar alla Calder-smycken, vilket på den tiden var ett tecken på att man tillhörde rätt krets”, konstaterade Maire Gullichsen, en av Arteks grundare vid sidan av Aino Aalto, långt senare.
Till denna ”rätta krets” hörde just Aino Aalto och Maire Gullichsen, som båda genom åren mottog flera smycken som gåvor från Calder. Aino och Alvar Aaltos långa vänskap med Calder tog sin början i 1930-talets Paris. Inför världsutställningen i Paris 1937 besökte makarna Aalto Calder i hans parisiska hem, och redan samma år presenterade Arteks galleri en utställning som väckte stor uppmärksamhet i Finland: en gemensam presentation av Fernand Léger och Alexander Calder, där fem tidiga mobiler av Calder visades.
Året därpå, 1938, visades Calder-smycken i Arteks galleri – från surrealistiska, monumentala halscollier till mindre, mer lättsålda men kraftfulla spiralringar. I samtida recensioner beskrevs de som egensinniga, primitiva silverarbeten.
Utställningen Alexander Calder: Korut blev ingen kommersiell framgång, men den lilla presentationen i Helsingfors intar en särställning i smyckeskonstens historia. Det var den första utställningen helt ägnad åt konstnärens smycken, och den kom att förbli en av mycket få i sitt slag. Från 1950-talet och framåt riktade Calder i allt högre grad sitt fokus mot mobilen och skapade därefter smycken nästan uteslutande som gåvor till sina närmaste.
”Vid invigningen av Museum of Modern Art [1939] bar alla Calder-smycken, vilket på den tiden var ett tecken på att man tillhörde rätt krets”, konstaterade Maire Gullichsen, en av Arteks grundare vid sidan av Aino Aalto, långt senare.
Vänskapen mellan familjen Aalto och Calder var livslång, grundad i en gemensam syn på konst och arkitektur. Under krigsåren, 1940, reste familjen Aalto till USA för en vistelse som varade i flera månader och tillbringade då tid i Calders hem och ateljé i Roxbury, Connecticut. Från denna resa härstammar den nu aktuella, finstämda blomsterbroschen, som Calder gav till familjens dotter Johanna när hon fyllde 15 år under vistelsen.
Calder skapade sina smycken snabbt, ofta under en enda dag. Han bar ständigt med sig de tänger han behövde för att böja metalltråd till smycken, och han bearbetade också metallen med hammare, vilket gav ytan dess karaktäristiskt råa och obearbetade uttryck. I formspråket möter vi influenser från tidens avantgardeströmningar: surrealism, dada, abstraktionens olika riktningar och primitivism.
Spiralen har fascinerat smyckesskapare ända sedan bronsåldern, och också Calder drogs särskilt till denna figur, ofta förknippad med rörelse, oändlighet och evighet. Den spiralformade broschen som han skänkte till Aino Aalto under 1940-talet tycks ha varit en modell han själv höll särskilt högt, då han utförde flera närbesläktade varianter, bland annat till Maire Gullichsen och Simone de Beauvoir.
Bältesspännet med namnet ”Aino” skänkte Calder till Aino Aalto 1938. Kanske valde han just ett bälte därför att hon sällan bar smycken? Dottern Johanna Alanen har beskrivit sin mor som en kvinna klädd i ”vackra kläder av goda material, men smycken bar hon inte mycket”.
Vid några av 1930-talets mest betydelsefulla konstnärliga och sociala tillfällen valde dock arkitekten och Arteks konstnärliga ledare Aino Aalto att bära smycken av Calder. Hon är känd för att ha burit en Calder-brosch vid invigningen av Fransk konst på Helsingfors Konsthall 1939, liksom samma år vid öppningen av MoMA:s nya flygel i New York. Från invigningen av utställningen Fransk konst har följande skildring av Aino Aaltos och Maire Gullichsens klädsel bevarats i Svenska Pressen:
[Maire Gullichsen] var särskilt elegant i sin långa svarta klänning, med en ljus chiffongduk i handen och ett gyllene Calder-smycke på axeln. Det starkt dekorativa uttrycket i det originella smycket kunde knappast ha önskat sig en bättre bakgrund. Även arkitekt Aino Aalto bar ett Calder-smycke mot en svart sammetsdräkt, långärmad och fulländat lämpad för kvällen. Under den svarta sammetskjolen skymtade sandaler som lämnade tårna bara, med glänsande röda remmar av virat siden.
I samma artikel noteras också att Maire Gullichsen var den första kvinnan att hålla öppningstalet vid en utställning i Konsthallen. För kvinnor som bröt ny mark och formade sin egen tid var Calder-smyckenas tidigare osedda former ett fulländat val.
Smyckena säljs på Bukowskis kommande onlineauktion Helsinki Design Sale. För ytterligare information och konditionsrapporter, vänligen kontakta vår designspecialist Anna Rosenius.
Text: Mia Zambra
Arkivbilder: Aalto familjens bildarkiv
För mer information och konditionsrapporter, vänligen kontakta:
