Fahrelnissa Zeid (1901–1991) var en banbrytande konstnär inom den turkiska modernismen, känd för en unik stil där islamiska och bysantinska bildtraditioner möter västerländsk modernism. Hennes verk speglar inte bara energin och rikedomen i hennes konstnärliga bana utan också den dramatiska berättelsen om hennes kosmopolitiska liv.

Fahrelnissa föddes i Istanbul 1901 i en intellektuell och diplomatisk familj och var en av de första kvinnorna som studerade vid stadens konstakademi. Hennes far, Shakir Pasha, bror till storvisiren Cevat Pasha, var historiker, lärare och diplomat. 1928 flyttade hon till Paris för vidare studier vid Académie Ranson.

Efter sitt första äktenskap gifte hon sig med prins Zeid och levde ett internationellt liv präglat av diplomatiska uppdrag. Paret bodde i Ankara, Berlin (1934–1938), Budapest (1939–1940) och Istanbul, där hon 1941 beslutade att fullt ut satsa på sin konstnärliga karriär. När prins Zeid utnämndes till ambassadör i London 1946 blev hennes ateljé där en viktig mötesplats. Fahrelnissa anordnade salonger som lockade konstnärer och intellektuella som Henry Moore, Marc Chagall, Lee Miller och Roland Penrose. Hon inrättade även en ateljé i Paris och fördjupade sig i den franska konstscenen, där hon blev vän med Gertrude Stein, Serge Poliakoff och Sonia Delaunay.

Statskuppen i Irak 1958 innebar ett abrupt slut på prins Zeids ambassadörstjänst. Så småningom flyttade paret till Paris, där prins Zeid avled 1970. Därefter återupptog Fahrelsissa sitt konstnärskap och fann tröst i storskaliga porträtt av vänner och familj.

Mario Carreño var var en ledande kubansk-chilensk konstnär och en central figur inom den modernistiska konströrelsen på Kuba under 1900-talet. Hans omfattande och stilistiskt mångsidiga konstnärskap sträckte sig från nyklassicistisk figuration till abstraktion. Carreño tillbringade sina formativa år utomlands; han besökte Mexiko 1935 och reste senare flitigt i Europa under 1940-talet. Där hämtade han inspiration från samtida avantgardistiska rörelser som expressionism, kubism och abstraktion. Hans tilltagande internationella erkännande — markerat av deltagande i betydande utställningar vid Museum of Modern Art i New York under 1940-talet samt vid São Paulo- och Venedigbiennalerna — bekräftade hans roll på den globala konstscenen.

År 1957 flyttade Carreño till Chile på uppmaning av sin livslånga vän, den chilenske poeten Pablo Neruda. Han erbjöds ett tvåårigt kontrakt för att undervisa i samtida konst vid Universidad de Chile och blev senare inbjuden att ingå i den grundande fakulteten vid konstavdelningen vid Katolska universitetet, där han kom att stanna under de följande två decennierna. Även om han återvände till Europa på 1960-talet besökte han aldrig mer Kuba. För Carreño blev Chile en lugnare kontrast till det hektiska livet i New York, och han blev chilensk medborgare 1969.

De två verk av Mario Carreño som presenteras på denna auktion (katalognummer 932 och 933) härrör från konstnärens geometriska period (1952–1962) och har en särskilt intressant proveniens. De har ingått i ambassadör Harald Edelstams (1913–1989) samling. Den färgstarke Edelstam tjänstgjorde som Sveriges ambassadör i Chile 1972–1973 och var starkt engagerad både politiskt och kulturellt. I syfte att främja ett konstnärligt utbyte mellan Sverige och Chile planerades en utställning av svensk konst i Santiago 1973. Initiativet kom från president Salvador Allende, och Edelstam samarbetade med Nemesio Antúnez, dåvarande chef för Museo Nacional de Bellas Artes i Santiago, för att låna in verk och fullfölja projektet.

I samband med detta arbete överlämnade Antúnez en målning i gåva till Edelstam från president Allende. Antúnez antydde att det fanns en dold överraskning, men omständigheterna gjorde att denna inte upptäcktes förrän flera år senare. I september 1973 störtades Allendes regering i en militärkupp ledd av general Augusto Pinochet. President Allende dog i presidentpalatset. Ambassadör Edelstam förklarades persona non grata av den nya regimen på grund av sina insatser för att skydda den kubanska ambassaden i Santiago och för att organisera asyl för tusentals människor som flydde förföljelse.

Konstnären Mario Carreño, som var född på Kuba, hamnade också i onåd och anklagades för att ha gömt vapen i sitt hem, vilket ledde till att han tvingades gå i tillfällig exil. Tack vare ingripanden från advokater, kollegor och vänner upphävdes beslutet senare, och han kunde stanna kvar i Chile.

Ambassadör Edelstam har redogjort för dessa händelser i en skrivelse daterad september 1986 (en kopia medföljer målningen). Vid återkomsten till Stockholm avslöjades äntligen gåvans sanna natur: den innehöll inte en, utan två målningar av Mario Carreño, infattade i en och samma ram.

År 1982 tilldelades Carreño det prestigefyllda priset Premio Nacional de Arte av den chilenska regeringen. I dag ingår hans verk i framstående institutionella samlingar, däribland Museum of Modern Art i New York, Smithsonian American Art Museum i Washington, D.C., samt Museo de Bellas Artes i Santiago, Chile.

2026 uppmärksammade Bonhams New York Mario Carreño tillsammans med de 16 kubanska konstnärer som ställde ut på MOMA 1944. Utställningen på nyöppnade Steinway House i New York var en tillbakablick och en hyllning till den legendariska utställningen "Moden Cuban Painters" från 1944.

Mariano Rodríguez (1912–1990) var en centralfigur inom den moderna kubanska konsten, allmänt känd för sin expressiva färghantering och sina återkommande symboliska motiv. Han var i huvudsak självlärd och reste 1936 tillsammans med skulptören Alfredo Lozano till Mexico City, där han kom i kontakt med Diego Riveras krets och studerade under målaren Manuel Rodríguez Lozano. Hans eget konstnärskap utvecklades och han höll sin första utställning 1943. Mariano var del av Kubas framväxande avantgarde tillsammans med konstnärer som Mario Carreño, Cundo Bermúdez och René Portocarrero.

Han deltog i viktiga utställningar under den tiden, däribland den banbrytande ”Modern Cuban Painters” på MoMA i New York 1944, där hans målning Guajiro con gallo visades. Liksom Carreño och många andra kubanska konstnärer reste Mariano ofta mellan Havanna och New York under 1940-talet, och han höll separatutställningar på Feigl Gallery på Madison Avenue 1945, 1946 och 1951.

I centrum för hans ikonografi står tuppen – ett av hans mest bestående symboler. Djärv och livfull förkroppsligar den vitalitet, stolthet och maskulin auktoritet. Tuppen tar plats på duken med en imponerande närvaro.

Parallellt med detta utvecklade Rodríguez motivet med den kvinnliga figuren, som ofta förknippas med fruktbarhet, bördighet och natur. Hans kvinnor är sensuella men samtidigt introspektiva; de är mindre objekt än känslomässiga ankare i kompositionen. De placeras ofta i en stillsam dialog med sin omgivning och framstår som jordnära, nästan oskiljaktiga från jorden själv.

Under 1970-talet utvecklades Rodríguez verk till mer mångfacetterade interiörscener där frukt och växter fick en framträdande roll. I verket från 1972 som presenteras i denna auktion symboliserad frukten överflöd och sensualitet, medan det gröna bladverket tillför en rytmisk, organisk struktur. Dessa element samexisterar med en passiv kvinnlig närvaro – avbildad som en bild inom bilden – medan tuppen dominerar förgrunden. Resultatet är en rikt orkestrerad komposition som suddar ut gränsen mellan stilleben och berättelse, och förenar symbolik med vardagliga upplevelser.

Målningen som bjuds ut på denna auktion har ingått i ambassadör Harald Edelstams (1913–1989) samling. Den färgstarke Edelstam tjänstgjorde som Sveriges ambassadör i Chile 1972–1973 och var starkt engagerad både politiskt och kulturellt. Målningen överlämnades personligen till honom 1974 av Fidel Castro, Kubas premiärminister, som ett tecken på tacksamhet för Edelstams aktiva roll i skyddet av den kubanska ambassaden i Santiago under militärkuppen 1973. (se foto). Ambassadör Edelstam återgav senare dessa händelser i en skrivelse (en kopia medföljer detta verk).

År 2026 lyfte Bonhams New York fram Marino Rodriguez konstnärsskap tillsammans med de 16 kubanska konstnärer som ställde ut på MoMA 1944. Utställningen i det nyöppnade Steinway House i New York fungerade både som en retrospektiv och en hyllning till den legendariska utställningen ”Modern Cuban Painters” från 1944.