Erik Blomberg lägger an följande perspektiv avseende Hills kustmotiv: ”Vad man inte minst måste beundra i dessa bländande friska dukar är det oerhört levande penselarbetet: variationen mellan släta och pastosa partier, de svarta toucherna som inte bara markerar de utströdda tångbältena utan samtidigt ger relief åt ljuset. Det är en teknik som aldrig blir självändamål, som står helt i naturens tjänst, för att ge förnyat liv åt elementen, åt det ögonblick då solljuset som en bländande blixt slår en silverbräsch i det ärggröna havet”. (”Carl Fredrik Hill. Hans friska och sjuka konst”, 1949). Under senare delen av sitt liv återkommer Hill till minnet av den korta, men oerhört viktiga, vistelsen i Luc-sur-mer:
”Vid Luc jag såg det höga valvet blå
Så topas-blått och skimmerfullt ändå…
I solen glänste ebbens vita bankar
Och måsar flögo öfver strandens ankar…
I solen glänsa ebbens pussar skimrande
Och krusningen på sköna ytan glimrande
Är som af diamanter i etheriskt ljus…”
Till katalogen