Lena Cronqvist
På scenen mellan barndom och kontroll
Ingela Lind skriver i boken ”Lena Cronqvist – målningar 1964-1994” om Cronqvists motivkrets, hur hon har ifrågasatt konstnären som ett enhetligt skapande subjekt och ständigt vågat undersöka betingelserna för familje-, samhälls- och könsrollerna.
”På duk, via olja och tempera, experimenterar hon med koreografi och absurdistiska scenuppställningar. Hennes konst är besläktad med rituell teater. Hon går ut och in på scenen, regisserar, scenograferar och spelar själv ofta både clown och tragiska roller. Hon bygger podier, sätter ljus, byter kulisser, provar kostymer, gester, masker, inlevelse- och distanseringseffekter. […] Det är även en fråga om makt. Duken är en spelyta där hon gestaltar människans existentiella villkor.”
Vardagar kl. 11–18
Helger kl 11–16
”Flicka med dockor”
I auktionens målning utgör Cronqvists, vid den här tiden, så karaktäristiska rutmönster scenens fond. Framför den finns flickan, Cronqvists alter ego, med en Mamma-docka och en Pappa-docka i varsin hand. Barnet har tagit kontrollen i familjen, tvärtemot hur gängse roller brukar spelas. Barnet har nu makten över föräldrarna och kan själv bestämma spelreglerna över hur Mamma-Pappa-Barn ska fortsätta lekas. Lena Cronqvist har sagt att ”Det räcker inte att måla en flicka med två föräldrar. Det måste vara mina föräldrar för att jag ska kunna gå där.” För att magi ska uppstå under arbetets gång så måste figurerna och situationerna vara något som hon själv har upplevt, det är avgörande för målningen. Hennes ärlighet förmedlas till betraktaren, som fångar upp målningens känslolägen i sina egna tolkningar. På så vis lyckas Cronqvists verk alltid att beröra. Hon sätter någonting i rörelse hos oss, vi har alla varit små och upplevt känslor av maktlöshet, styrka, ilska och ömhet.
Cronqvists nakna måleri har givit henne en speciell plats i den svenska konsthistorien, hon är alltsedan 1970-talet en av vår tids mest uppmärksammade konstnärer. I början av 1980-talet kommer flickorna in som motiv i Lena Cronqvists bildvärld, men det är främst under åren 1990-1995 som de dominerar motiven. Hon är representerad med verk ur den motivkretsen i de flesta svenska museisamlingar samt med offentliga verk i städer som Stockholm och Karlstad.
”…Flickans tid – denna mycket korta existens mellan två klockslag i livets begynnelse, i det mycket smala land som skall, alldeles snart sjunka vid horisonten”.
Orden är Göran Tunströms, författaren som var Lena Cronqvists livskamrat. De fångar en motivkrets som målaren och skulptören Cronqvist gång på gång skildrade. Hennes bortgång för snart ett år sedan markerar förlusten av en av Sveriges mest uppmärksammade och intressanta konstnärer. Med en egenartad konstnärlig säkerhet, stor närhet och sinnlig påtaglighet har hon skildrat sina upplevelser av sin egen barndom, moderskapet och familjen. Barndomen har särskilt varit ett starkt tema som Lena Cronqvist har vridit och vänt på i sina arbeten inom både måleri och skulptur.
På 1990-talet började Lena Cronqvist att på allvar utforska skulpturen som uttrycksform och under det senaste decenniet har hon alltmer framstått som en av samtidens mest fascinerande skulptörer. De tidiga skulpturerna, skapade bland annat under vistelser i New York med maken Göran Tunström, var små till formatet. Därefter har utvecklingen gått vidare mot allt större bronsskulpturer, fortfarande med samma motivkrets; barn och framför allt unga flickor.
Auktionens unga gestalt sitter i en stor skål. Konstnären placerar ofta sina figurer i vatten – det som på samma gång kan uppfattas som tryggt och lugnande, eller en plats för rening och lek, kan lika snabbt omvandlas till något otryggt och rent av farligt.
Rakryggad och med en fast blick är närvaron påtaglig. Lena Cronqvists skulpturer återfinns i många offentliga samlingar, nämnas kan; ”Hand i hand” som är placerad i Rackstadmuseets park i Arvika, ”Flicka i balja” i Trefaldighetsallén i Norre Katts park i Halmstad och ”Flicka som räcker ut tungan utanför Stockholms stads konstkansli. Karlstad kommun, Lena Cronqvists födelsestad, förvärvade ”Två flickor” som placerades i Spegeldammen framför Värmlands museum. Skulpturen ingick i museiparkens stora och välbesökta Cronqvistutställning 2010. ”Flicka i balja” köptes in av Sven-Harry Karlssons konstmuseum 2010 och finns till beskådan vid Vasaparken i Stockholm. Vidare återfinns skulpturgruppen ”Fem flickor” vid Södermalmstorg.
Målningen exemplifierar Cronqvists kombination av noggrant observerad realism med subtil symbolik och känslig färganvändning. Hennes motivrekvisita - handspeglar, penslar och kroppens uttryck - förstärker den inre dramatiken och låter betraktaren möta både konstnären och sig själv. Sedan debuten på Galerie Pierre i Stockholm 1965 har Cronqvist konsekvent omvandlat personliga erfarenheter till ett bildspråk med direkthet och psykologisk skärpa. Under 1980-talet fördjupades detta uttryck ytterligare, i dialog med konstnärer som Francis Bacon och Edvard Munch. Auktionens målning är ett tydligt exempel på konstnärens bildspråk och visar varför hon innehar en framträdande plats i nordisk konsthistoria.
Målningen har under lång tid varit en del av Maj-Brit Wadells samling. Wadell (1931-2025) blev som första kvinna professor i konstvetenskap vid Göteborgs universitet 1979. Hon hade dessförinnan hunnit med att bli omskriven som "Sveriges snyggaste museichef" i egenskap tillförordnad chef på Länsmuseet i Gävleborg. Som begripligt var det inte främst utseendet som gjorde att Wadell fick museet att blomstra och besökssiffrorna att rusa utan naturligtvis hennes stora kompetens och driftighet. Hon avlade under 1960-talet filosofie licentiat-examen med efterföljande doktorsexamen i konstvetenskap. Maj-Brit Wadell beskrivs som en stor personlighet med stark karaktär. Handledning av studenter bedrevs vid hennes köksbord i sällskap med hennes helt fritt uppfostrade hundar. Hon samlade främst på skandinavisk konst, gärna udda konstnärskap, och engagerade sig i de enskilda konstnärernas verksamhet. Hon deltog aktivt i konstundervisningen i egenskap av modell på Slöjdskolan och Valand. Hon menade att "en bra konstvetare måste förstå hur konstnärer arbetar och tänker".
Lena Cronqvist var sedan tidigt en av hennes nära konstnärsvänner och Wadell skrev bland annat om motivet "Modern". Wadell hade gärna ägt en "Moder" målning men det blev av olika skäl inte möjligt utan hon förvärvade stället "Den elaka Drottningen" ur Målaren och hennes Modell". Relationen vännerna emellan gick emellertid lite upp och ned och när Lena Cronqvist vid ett tillfälle önskade låna målningen till en utställning tackade Wadell nej.
Maj-Brit Wadell hade genom hela sitt liv ett komplicerat förhållande till målningen. Hon, som var så skicklig på att skriva om konst, hade aldrig riktigt lyckats beskriva och fånga målningens inneboende gåtfullhet.
Lena Cronqvist på Contemporary Art & Design
Förfrågningar och konditionsrapporter
