Lager på lager läggs färgerna på varandra i stora sjok och ovanpå på det ljusare färgsträngar som skapar starka kontraster.

Riopelle föddes i Montreal där han på 1930-talet tog teckningslektioner vid sidan om sina studier i arkitektur, fotografi och konsrtuktionsteknik. På 1940-talet fortsatte han sina studier på Ecolé des Beaux-Arts och blev medlem i rörelsen ”Les Automatistes”. Efter att ha läst André Breton's Le Surréalisme et la Peinture började han experimentera med ”icke-objektiva” målningar. Riopelle flyttade sen till Paris där han som enda kanadensare ställde ut tillsammans med surrealisterna och blev känd som den ”vilde kanadensaren”. Sin första separatutställning hade han på Galerie La Dragonne I Paris där han också mötte sin själsfrände i den amerikanska konstnären Joan Mitchell. Deras relation blev fruktsamt såväl intellektuellt som konstnärligt, men tyvärr också mycket stormig med inslag av stora alkoholproblem. 1979 dog Joan Mitchell, en tragedi som Jean-Paul Riopelle tog mycket hårt, så sent som 1992 målade han det verk som idag räknas som hans främsta i hans konstnärskap; Hommage à Rosa Luxemburg, en hyllning till kärleken och Joan Mitchell.

Riopelle skapade sina konstverk i ett svep, innan han påbörjade en målning förberedde han all färg som han ansåg sig behöva för att kunna koncentrera sig på duken totalt; han beskrev själv processen så här;