Vasarely föddes i Ungern 1906 och kom att bli en av de främsta pionjärerna inom opkonsten, en konstriktning som utforskar optiska illusioner genom geometriska former, färger och kontraster. Han studerade under László Moholy-Nagy, vars undervisning introducerade honom till Bauhauss idéer. Även verk av konstnärer och arkitekter som Wassily Kandinsky, Walter Gropius, Le Corbusier och Piet Mondrian påverkade hans konstnärliga utveckling. Efter flytten till Paris 1930 arbetade Vasarely framgångsrikt som grafisk formgivare och undersökte systematiskt de visuella och känslomässiga möjligheterna hos olika grafiska tekniker. Dessa experiment fördjupade hans förståelse för hur geometriska former kunde framkalla upplevelser av rum, materia och energi. Under de följande decennierna utvecklade Vasarely ett särpräglat formspråk inom den geometriska abstraktionen, där noggrant arrangerade former och färger skapade kraftfulla optiska effekter.

I kompositionen RE-NAB-II-B skapar Victor Vasarely en illusion av tredimensionellt rum på en tvådimensionell yta. Mot en mörk bakgrund böjer sig ett gyllene rutnät runt en stor, ljus blågrå rund form i mitten. De geometriska linjerna skapar en illusion av en rundad volym som antingen skjuter ut från eller försvinner in i det omgivande rummet.

Illusionen förstärks genom kontrasten mellan rutnätets regelbundna struktur och dess skenbara deformation. Till en början framstår rutnätet som ordnat och symmetriskt, men när linjerna böjer sig runt den centrala formen blir strukturen visuellt instabil. Betraktaren kan uppfatta formen som en sfär, en utbuktning eller en öppning in i ett annat rum. Denna tvetydighet gör att ögat växlar mellan att uppfatta bilden som ett platt mönster av linjer och som ett tredimensionellt objekt.