Helene Schjerfbeck älskade tystnaden och krävde även som lärare att hennes elever skulle koncentrera sig i stillhet. Hon ägde varken radio eller telefon. Detta krav på tystnad uteslöt dock inte musikaliteten i hennes målningar, rytmen i ljus och skugga eller färgernas harmoni.

Musik (Ingeborg på balkongen) är också en bild av tystnad: den androgyna Ingeborg lyssnar med slutna ögon framför allt till sitt klingande inre, som speglas i det abstrakta landskapet. Skymningens färger är fylliga och djupa. Kvällen mjukar upp konturerna och skapar trygghet, som förstärks av en stor, ljus, klotliknande form mot mörkret och lekfulla bågar mot ljuset. Stämningen är varsam, trots de starka kontrasterna: ett omslutande mörkgrönt och ett ljust, runt ackord, som om det sprungit fram ur Ingeborgs panna, följt av en efterklang av bågar som skär genom varandra.

Ingeborgs gestalt är målad med stor nyansrikedom, i Schjerfbecks karakteristiskt genomskinliga och skiktade måleri. Ingenting ropar på uppmärksamhet, men allt drar betraktaren in i sin magiska krets. Händernas asymmetriska färgsättning skapar rytm, liksom den röda accenten vid blusens sida. Även ansiktet är svagt rosatonat och uttrycker mottaglighet och koncentration.

Hösten 1932 fick Schjerfbeck oväntat besök av operakapellmästaren Simon Pergament (senare Parmet). Det korta besöket gjorde ett djupt intryck på Helene; hon upplevde att hon hade mött en själsfrände och skrev om det både till Einar Reuter och Helena Westermarck. På ett tackkort hade Pergament skrivit Leonardo da Vincis ord: ”Cosa bella mortale, e non d’Arti” (Det dödligt sköna försvinner, konsten består).

Jag tror att detta besök i hemmet i Ekenäs inspirerade denna särpräglade symbolistiska målning, Musik (Ingeborg på balkongen).

Text: Leena Ahtola-Moorhouse

Musik (Ingeborg på balkongen) av Helene Schjerfbeck säljs på Bukowskis kommande onlineauktion Helsinki Spring Sale 22–31 maj. För mer information och konditionsrapporter, vänligen kontakta Bukowskis chefsspecialist för finländsk konst, Johan Wulff.