Denna barndomsidyll kunde dock ibland brytas av tragiska händelser vid Arbogaåns leriga stränder. Det inträffade nämligen att barn som badade halkade i leran, hamnade på djupt vatten och drunknade. Konstnärens äldre bror Fredrik berättade vid ett tillfälle att de nästan varje år fick uppleva hur en vacker sommardag plötsligt förvandlades till en sorglig tragedi. Redan i unga år kom de därför nära döden och dess realitet. Dessa upplevelser gjorde ett starkt intryck på den unge Dardel och väckte både rädsla och fascination inför döden.

Även Dardel själv upplevde en nära-döden-situation när han i de sena tonåren drabbades av en svår scharlakansfeber. Sjukdomen ledde till ett hjärtfel som han fick leva med resten av sitt liv.

Ett annat djupt präglat barndomsminne var när kuskens lilla dotter föll i vattnet och drunknade. Minnet av flickan i Arbogaån stannade kvar hos konstnären långt upp i vuxen ålder. Våren 1919 skildrade han händelsen i två gouachemålningar, där den målning som nu går på auktion är den första versionen.

I motivet ser man två män lyfta upp den livlösa flickans kropp ur vattnet, medan två grupper av sörjande människor närmar sig strandkanten. De lutar sig lätt framåt och tycks nästan sväva fram, som om de vore övernaturliga gestalter. Kvinnorna, klädda i lysande vitt, och männen i mörkt svart framträder nästan som silhuetter mot en sval smaragdgrön bakgrund. I förgrunden har konstnären avbildat sig själv som en eterisk figur, avskild från händelsen och med blicken riktad ut mot betraktaren.

Genom den plana och rena linjeföringen i kompositionen förmedlar Dardel en känslomässig underton av sårbarhet och oro inför livets tragik – en elegant maskerad bild av grymhet och medkänsla.

”Den drunknade flickan I” ingick ursprungligen ång i samlingen hos konstälskaren Jean O. Erikson, vars hem låg på Erik Dahlbergsgatan i Göteborg. Erikson var norsk generalkonsul och gift med den färgstarka norska konstnärinnan Signe Hvistendahl. Tillsammans tillhörde de Göteborgs välbärgade borgerskap, i samma kretsar som familjerna Mannheimer family och Pineus family. Dessa familjer stödde flera unga modernistiska konstnärer, däribland Gösta Sandels, Birger Simonsson och Nils Dardel.

Utöver auktionens målning ägde familjen Erikson–Hvistendahl även den första versionen av Dardels verk "Den döende dandyn" – en gouache där enbart sörjande män avbildas. Den tros senare ha sålts i samband med konsulns död 1950.

I nedre högra hörnet av "Den drunknade flickan I" finns en dedikation: ”med hjärtlig och innerlig tacksamhet”. Tyvärr är orsaken till denna tacksamhet okänd i dag. Vad hade egentligen Signe Hvistendahl gjort för att förtjäna denna erkänsla?