Skulptören Kim Simonsson
I serien Studio Visit besöker vi konstnärer och formgivare i de miljöer där deras arbete tar form. Varje besök ger en närmare inblick i deras process, material och det sammanhang där verken växer fram. Den här gången möter vi den finländska skulptören Kim Simonsson.
Simonsson är känd för sina figurativa verk och karakteristiska Moss People. I sitt arbete kombinerar han traditionellt keramikhantverk med influenser från populärkultur, fantasy och berättande. Hans konst har fått stor internationell uppmärksamhet och visats på utställningar runt om i världen.
Jag älskar att göra saker, att skulptera. Det är min passion, så jag ser mig själv ganska mycket som en hantverkare. Tidigare var det jätteviktigt för mig att jag var skulptör och inte keramiker. Nu bryr jag mig inte så mycket om de titlarna längre. Jag har förstått att det här är det jag är – egentligen en hantverkare.
Jag gör verk som har någon liten twist i sig, och jag försöker få in liv eller känsla i verken. För mig är det viktigare än något jätteintellektuellt. Själva processen är jätteviktig.
Tidigare var det jätteviktigt för mig att jag var skulptör och inte keramiker. Nu bryr jag mig inte så mycket om de titlarna längre. Jag har förstått att det här är det jag är – egentligen en hantverkare.
Jag börjar nog direkt jobba. Jag väljer någon stil eller idé som jag vill utgå från, och ofta blir det en grupp verk som har samma idé. Sedan börjar jag arbeta med det. När det gäller unika verk kan de ha samma element i sig, men de är ändå unika. Jag gör också vissa verk i editioner, och då ska de förstås vara ganska nära varandra.
Det var egentligen ett misstag. Jag hade kommit i kontakt med flocking-tekniken tidigare, när jag bodde i Toronto i början av 2000-talet. Senare, när jag var på residens i ett naturskyddsområde, började jag fundera på tekniken igen och beställde olika färger och fibrer för att testa.
Av någon underlig orsak hade jag beställt neongul fiber. Jag satte den på en svart skulptur som jag tyckte om, och plötsligt blev det som en underlig mossa på skulpturen.
På residenset fanns gamla lövträd med fin mossa på sig. Jag gjorde redan de här barnfigurerna, som tidigare var mer influerade av populärkultur – anarkistiska, spottande flickor och sådant. Då började jag fundera på varför jag inte skulle göra sådana här troll – eller skogsfigurer som har den här ytan på sig. Det var därifrån det började.
För mig har det alltid varit viktigt att man har en personlig touch och en egen stil. Jag vet inte riktigt varifrån det kommer – det är kanske ett ganska barnsligt sätt att tänka: att man ska ha sin egen stil. Men jag ser det fortfarande som viktigt.
Det är många. Som skulptör är det nog Rodin som gäller. När jag är i Paris försöker jag gå till hans museum. Han var nog den bästa skulptören. När jag var yngre inspirerade Jeff Koons mig. Han var så annorlunda och gjorde helt som han ville. Takashi Murakamis skulpturer har också inspirerat mig, och Ron Mueck är helt suverän som skulptör.
För mig har det alltid varit viktigt att man har en personlig touch och en egen stil. Jag vet inte riktigt varifrån det kommer – det är kanske ett ganska barnsligt sätt att tänka: att man ska ha sin egen stil. Men jag ser det fortfarande som viktigt.
Jag skulle nog säga att den väcker känslor. När jag var i Paris såg jag en keramikutställning med Lucio Fontana. Han är ju framför allt känd för sina målningar, men han arbetade också med keramik. Man såg hur han njöt av att ta i leran och riva i den – skaparglädjen. Det var en sådan livsglädje i det. Verken hade något barnsligt över sig, men samtidigt var de väldigt avancerade. Det var så ren keramik som det kan vara. Man såg fingrarna och själva skapandet.
Följ Kim Simonssons arbete på Instagram: @kimsimonsson.
Produktion / bilder: Bukowskis
Fotograf: Anton Reenpää
Tidigare sålda verk av Kim Simonsson