Dorit Margreiter bor och arbetar i Wien och i detta pappersabete, zentrum (y), med tejpbitar, påminner hon om en specifik era inom arkitekturen i Leibzig, ett socialistiskt experiment på sextiotalet med sin egen estetik och sitt eget uttryck. Ett sätt att använda modernismens formspråk i socialismens och politikens tjänst. Denna era är sedan länge död och arkitekturen förfaller och ersätts snabbt med en ny. Dorit Margreiter arbetar även som lärare, curator och grafisk formgivare. Hon är flitigt utställd över hela Europa och har mottagit det prestigefyllda Otto Mauer-priset.