"Composition abstraite"
Signerad Serge Poliakoff. Utförd 1967. Duk 162 x 130 cm.
Galerie Cavalero, Cannes.
Lefebre Gallery, New York.
Germann Auktionhaus, Zürich, 17 november 1998, kat nr 40.
Germann Auktionhaus, Zürich, 23 november 2001, kat nr 31.
Opera Gallery, London.
Privat samling.
Christie's, London, 15 oktober, 2010, kat nr 315.
Christie's, Paris, Post-War and Contemporary Art vente du soir, "The Property of a Distinguished European Collector", kat nr 15.
Privat samling, Sverige.
Théâtre et maison de la culture, Caen, Frankrike, "Serge Poliakoff", januari - februari, 1968.
Galerie Cavalero, Cannes, Frankrike, "Serge Poliakoff", maj - juni, 1968, kat nr 4.
Lefebre Gallery, New York, "Serge Poliakoff", oktober - november 1968 (avbildad på framsidan av utställningskatalogen).
A. Poliakoff, "Serge Poliakoff, Catalogue Raisonné, Volume V: 1966-1969", No. 67-64 (avbildad i färg sid. 219).
Serge Poliakoff är en av de främsta företrädarna för utvecklingen av det abstrakta måleriet. Han föddes i Moskva år 1900 och började i unga år studera vid Konstakademien i Moskva men flydde i samband med den ryska revolutionen 1917 från hemlandet. Under några turbulenta år befann han sig på resende fot genom Östeuropa där han försörjde sig genom att uppträda på kabaréer och som musiker, Poliakoff var en begåvad gitarrist. Slutligen nådde han Paris 1923. Studier vid såväl Académie Frochot som Académie de la Grande Chaumière 1929 följdes av ytterligare fortbildning vid Slade School of Fine Art i London, 1935.
Efter återkomsten till Paris kom i Poliakoff i kontakt med stora konstnärer som Wassily Kandinsky, Sonia och Robert Delaunay och Otto Freundlich, senare också med Victor Vasarely, Jean Deyrolle och Jean Dewasne. Poliakoff ansluter sig nu till det nya abstrakta måleriet. Hans verk präglas av en ytmässighet med geometrisk-linjära formförhållanden men framför allt betonas motsättningarna mellan olika färgfält.
Snart skulle Poliakoff komma att stå som en av de mest betydelsefulla företrädarna för den så kallade École de Paris. Hans verk visades regelbundet på Salon des Indépendants mellan åren 1938-45 och han hörde därefter till de mest uppmärksammade utställarna på Salon des Réalités Nouvelles. Under efterkrigstiden befäste och positionerade Poliakoff sig som en av de mest betydelsefulla konstnärerna i sin generation för den franska skolan.
Åren närmast efter kriget gjorde Poliakoff sin palett påfallande mörkare och målade i dämpade, diffusa ockra- och jordfärger i en medveten önskan att motverka en alltför dekorativ verkan av sina abstrakta strukturer. Dessa, eventuellt med insprängda enstaka mer färglysande element, kännetecknade hans måleri till mitten av 1960-talet.
I början av 1950-talet, starkt inspirerade av Malevitjs arbeten, utvecklades Poliakoffs måleri ytterligare och han betonade ännu mer själva färgytan samt färgpigmentets sinnliga verkan. Poliakoff drevs av en önskan att lägga tonvikten vid det materiella mer än vid den gestaltande formen. De tidigare skarpa och spetsiga formerna och spelet med kontraster avlöstes av hans karakteristiska block eller stora former som liksom mjukt tonade texturer med spröda avgränsningar hakar sig fast vid varandra i harmoniska kompositioner. För att få precis rätt nyans blandade Poliakoff själv sina pigment för att få den visuella balans som han sökte i sina kompositioner.
Katalognumret, "Composition abstraite", är utfört 1967 och är ett utsökt exempel på Poliakoffs måleri som det ter sig under denna, för konstnären, så viktiga period. Under 1960-talet hade Poliakoff bland annat en stor retrospektiv på Whitechapel Art Gallery i London 1963 och hans konst visades i Venedig, Tokyo och St. Gallen under de följande åren.
Serge Poliakoff är tveklöst en av de främsta företrädarna för utvecklingen av det abstrakta måleriet. Han föddes i Moskva år 1900 som det trettonde av fjorton syskon. Fadern arbetade med hästuppfödning, hade ett tävlingsstall och försåg också den ryska armén med hästar. Modern var hängivet involverad i kyrkan och här fann den unge Poliakoff sig tidigt sig tidigt fascinerad av de religiösa ikonerna. Poliakoff började studera vid Konstakademien i Moskva men flydde i samband med ryska revolutionen 1917 hemlandet. Under några turbulenta år befann han sig på resande fot genom Östeuropa där han försörjde sig genom att uppträda på kabaréer och som musiker, Poliakoff var en begåvad gitarrist. Slutligen nådde han Paris 1923.
Den franska huvudstaden skulle nu bli Poliakoffs fasta punkt i livet. Han studerade vid Académie Forchot och Académie de la Grande Chaumiére. Hans måleri var inledningsvis relativt traditionellt och en smula stramt akademiskt. Vändpunkten skulle komma efter två studieår på Slade School of Fine Arts i London i mitten av 1930-talet. Efter återkomsten till Paris kom Poliakoff i kontakt med stora konstnärer som Wasily Kandinsky, Sonia och Robert Delauney och Otto Freundlich, senare också med Victor Vasarely, Jean Deyrolle och Jean Dewasne. Poliakoff ansluter sig nu till det nya abstrakta måleriet. Hans verk präglas av en ytmässighet där vi ibland finner vissa geometrisk-linjära formförhållanden men främst koncentreras kompositionerna till olika motsättningar mellan färgmassor.
Snart skulle Poliakoff komma att stå som en av de mest betydelsefulla företrädarna för den så kallade Ècole de Paris. Hans verk visades regelbundet på Salon des Indépendents mellan åren 1938-45 och han hörde därefter till de mest uppmärksammade utställarna på Salon des Réalités Nouvelles. Under efterkrigstiden befäste och positionerade Poliakoff sig som en av de mest kraftfulla målarna i sin generation. Influenserna från sina namnkunniga kamrater i Paris parat med den egna genuina utbildningen och begåvningen resulterade i att han kom att bli den ledande abstrakte målaren inom den franska skolan.
Under de år som följde efter kriget märker vi hur färgskalan i Poliakoffs målningar blir allt mörkare och diffusare. Han uttrycker nu en medvetenheten önskan om att motverka en alltför dekorativ och verkan av de abstrakta kompositionerna. Året 1962, då auktionens målning är utförd, står Poliakoff på höjdpunkten av sin måleriska karriär. Det är också det år som Poliakoff blir fransk medborgare och han får nu representera det nya hemlandet med ett eget rum i den franska paviljongen vid Venedigbiennalen.
Läs mer