Få svenskar utanför den kungliga kretsen torde vara så ofta avbildade som statsmannen och konstsamlaren greve Carl Gustaf Tessin näst efter Carl von Linné, under 1700-talet. Detta miniatyrporträtt av honom sedd i fas vänster, är det äldsta kända porträttet av Tessin från tiden omkring år 1725. Han framställs här med vitpudrad allongeperuk med svart lindhalsduk och klädd i bröstharnesk och blå sammetsrock med guldtränsar. Tessin var vid denna tid kammarherre och hovintendent. Endast i ytterliggare två porträtt, målade av Lorentz Pasch d.ä. (1735) och av fransmannen Louis Toqué (1740), är han framställd i harnesk. För en icke-militär som Tessin skall bröstplåten inte primärt ses som en martialisk symbol utan var ett heroiserande attribut. Nästa kända porträtt av Tessin är målat i Wien 1726 av den originelle danske målaren Andreas Möller.
Porträttet monterades i en liten trädosa och skänktes av Tessin i julklapp år 1746 till sin svägerska grevinnan Eva Bielke, gift med kanslirådet friherre Johan Gabriel Sack. Den är upptagen i den bevarade julklappslistan under nr 120 ”En trädosa med mitt porträtt uti, 138 daler kopparmynt” och i julklappslistan efter mottagare under nr. 9 ”Grefv. Eva Bielke, nr. 120”. Porträtten har sedan länge monterats ur trädosan som numera saknas.

Bukowski framför ett stort tack till Tessinkännaren fil kand Roger de Robelin som välvilligt bidragit med upplysningar.