Nils Kreuger

1881 anländer Nils Kreuger till Paris där han skaffar bostad samt ateljé i Montparnasse. Merparten av 1880-talet tillbringas i Frankrike med sporadiska avbrott för kortare hemresor till Sverige. Kreuger inspireras av det metropolitiska Paris men tillbringar även tid i såväl Grez-sur-Loing som Concarneau i Bretagne. I Grez sammanstrålar Kreuger med den berömda konstnärskoloni som utgörs av bland andra Richard Bergh, Karl Nordström och Carl Larsson men även andra kulturpersonligheter som August Strindberg.

Det är framförallt friluftsmåleriet som intresserar Kreuger under 1880-talet. I ett brev hem skriver Kreuger att ”sitta inom fyra väggar och måla efter studier är både tråkigt och gäller ej mycket nu för tiden, då nästan alla tavlor målas direkt efter naturen”. Förmodligen medförde det mildare franska klimatet nya möjligheter för måleri i det fria jämfört med den bistrare väderleken i Sverige. Vid ett senare tillfälle mindes Kreuger det hela på följande sätt: ”I Frankrike äro värkligen målarna lyckligt lottade i det fallet och jag tror att detta mycket bidragit till det storartade resultat som friluftsmåleriet en gång där gav”.

Kreuger använder sig vid den här tiden av en frisk palett vars färger på ett utsökt sätt fångar friluftsmotivens ljuseffekter och skiftningar. Kritikern Karl Wåhlin beskrev vid mitten av 1880-talet några av Nils Kreugers målningar enligt följande: ”Det var en intensiv solverkan i dem, ett öfverflödande gifmilt ljus öfver marker och vattenspeglingar, luft och skyar”. ”Paris-åren” var framgångsrika år för Kreuger. Redan 1883 debuterar Kreuger på Salongen med ”Vägen till stenbrottet” vilken påbörjats året innan i Grez. Kreuger kvalade även in till Salongen under de efterföljande åren 1884 och 1885. Framgångarna kröntes 1889 då Kreuger inte bara visar åtta målningar på Världsutställningen i Paris utan dessutom erhåller tredje klassens medalj.

”Vid vadet” tillhör de målningar som visades på Salongen i Paris (år 1892). Målningen tillhör de i början av 1890-talet utförda konstverk som kan sägas utgöra kulmen på Kreugers ”impressionistiska” period. Redan 1885 ansåg vissa kritiker att Kreuger var impressionistiskt anlagd och 1890 kallades han för ”konstnärsförbundets impressionist par préférance”. Beskrivningen är måhända inte helt korrekt men klart är däremot att Kreugers -80 och -90-talsmåleri ligger nära den franska impressionismen, vilket tydligt märks ibland annat ”Vid vadet”.

Bildformatet samt det sätt på vilket motivet är beskuret ansluter i stora drag till de japanska träsnitt som under 1800-talets andra hälft var à la mode i framförallt Frankrike. Den djärvt beskurna kompositionen känns också igen från ett flertal franska boulevardmotiv utförda i Paris med omnejd under 1880-talet. Kreugers intresse för dåtidens japonism finns dokumenterat bland annat i de många skissböcker som finns bevarade från perioden. Det skira anslaget i målningen förstärks av den friska paletten och disiga tonen där strandmotivet gestaltas närmast filtrerat genom den klara dagens solsken. Helhetsintrycket är typiskt för Kreugers friluftsmåleri med tillhörande lärdomar från Frankrike. Typiskt för konstnären är även greppet att låta förgrundens terräng dominera bilden medan själva händelseförloppet med den väntande gossen och det annalkande ekipaget placeras i mellanplanet samt bakgrunden. De mjukt svängda hjulspåren i sanden leder betraktarens blick in i bildrummet och tillför kompositionen spänning samt en känsla av rörelse. Det är inte helt klarlagt huruvida motivet är utfört i Frankrike eller Sverige enär Kreuger flyttar hem 1891. Klart framstår emellertid Kreugers storhet som skildrare av friska friluftsmotiv.