Hösten 1922 ställde Hilding Linnqvist ut på Liljevalchs Konsthall i Stockholm tillsammans med den sk "Falangen", en grupp konstnärer som alla tillhörde Svensk-Franska Konstgalleriets stall och entusiasten Gösta Olsson. Bland de konstnärer som deltog märktes flera ur De Unga från 1909, välkända konstnärer som Nils Dardel, Arvid Fougstedt och Otte Sköld, men också de unga naivisterna Hilding Linnqvist och Gideon Börje. Alla moderna riktningar och stilar var således representerade och gjorde utställningen till en epokgörande manifestation. Vid denna tid hade Linnqvist just återvänt från sina resor i södra Europa och var mycket entusiastisk och levnadsglad, vilket också syntes i hans måleri. Den stora publiken upptäckte nu hans berättarglädje och de kommande åren tillkommer några av hans mest älskade verk. "Målarinnan" är utförd ca 1923-24 och har en hel del gemensamt med t ex den ofta utställda och avbildade "Stockholm, Sommarnatt" (1924), det svala anslaget som förstärkts av det intensivt blå. Avbildningen av målarinnan, troligen en konstnärskollega, är naiv och berättande. En stark värme lyser fram i detaljerna, de små söta skorna och gullvivorna i hennes händer skapar intimitet i kontrast till den i övrigt enkla framställningen. För den nuvarande ägaren har "Målarinnan" varit som en nära vän, hennes utstrålning smyger sig på och man blir beroende.