Edvard Wallenqvist hör till de konstnärer som utbildade sig i Stockholm vid mitten av 1910-talet för att under första världskriget uppehålla sig i Köpenhamn. I Köpenhamn hade en konstnärskoloni uppstått med skandinaver i ”exil”, då kriget omöjliggjorde vistelser i "konstens Mecka": Paris.

I Köpenhamn utbildade sig Wallenqvist vid Ernst Goldschmidts och Astrid Holms ateljéer 1918-19. I början på 1920-talet vistades han i Paris och gjorde flera resor till Spanien och Tyskland. Wallenqvist var mångsidig och spände över ett brett register med ett öppet sinne för tidens strömmningar och känsla för den vitalitet som frodades i konstnärskretsarna.

”Stillastående och upprepning för inte till annat än tomhet” var hans egna ledord. Hans måleri är starkt expressivt med påverkan från kubismen som han behandlade stramt. Hans färgskala är ofta dov i jordfärger med inslag av lysande spektrafärger i gult, grönt och rött. Emellanåt verkar han ha unnat sig spontanitet och ett mer hetsigt färgspråk men man finner också en stram intellektuell behärskning.