Bukowskis presenterar Ola Billgren på Contemporary Art & Design

Ola Billgren "Terrain Vague"

Utdrag ur text av Bo Nilsson

Målningen Terrain Vague (1987) är en självklar signaturmålning i Billgrens produktion från det sena åttiotalet. I likhet med ett flertal målningar från samma tid blickar man ned från en stor höjd. I motsats till Utsikt från en katedral I (1987) och II (1988) är det inte en statisk utsiktspunkt som ett kyrktorn. Här är det frågan om en rörlig utsiktspunkt som är lätt att identifiera som ett flygplan. Från flygplanets ständiga rörelse blickar man ned över storstaden med dess komplicerade infrastruktur av korsande vägar och arkitektoniska miljöer. Det är en metropolis som sträcker sig så långt ögat når och det är svårt att bilda sig en uppfattning om stadens struktur. Det är troligen denna rumsliga vilsenhet som har givit målningen dess titel ”Terrain Vague” efter franskans beteckning av ett område som inte har någon tydlig identitet. Det är ett område som befinner sig i gränslandet mellan stad och land. Det är med andra ord ett slags limbo som varken är det ena eller det andra.

Ola Billgren ”Målning”

Att formulera relationen mellan konst och verklighet samt förmågan att fånga ögonblicket till en enhet mellan det historiska och det samtida går som en röd tråd genom Ola Billgrens konstnärsproduktion. Han har tydligt formulerat bildens språk och även försökt förstå historiskt vilken roll konsten och konstnären har i sin samtid. Hans bildkonst, speciellt från 1960-talet kan verka tillgänglig på ett mycket direkt och nästan filmiskt sätt.

”Målning” från 1968 – 69, visar en ung kvinna som sitter med ryggen mot betraktaren, en kvinna som troligtvis har huvudrollen i den större verklighet vi endast kan förställa oss. Ett starkt ljus bryter in med andra perspektiv i rummet, som på detta sätt vidgar betraktarens vision trots sin slutenhet. Den egentliga handlingen äger dock rum närmast betraktaren, där en docka slängd på golvet skapar dramatik. Barnet till höger i bild tyr sig till modern i en tveksam framåtrörelse. Är kvinnan ensam med barnet i rummet? Väntar hon på någon eller har någon just lämnat rummet? Det finns en suggestiv stämning. Verklighetstolkningen har blivit till tvivel på vad som är verklighet.

Ola Billgrens intresse för att hitta förebilder inom andra bildområden, som filmen, förde med sig en komposition med sneda perspektiv, ”inklippta” detaljer, närbilder som ”zoomats” in och övertagit huvudrollen i bilden som i övrigt endast antyder närvaron av personer. Det förde också med sig ett berättande som var både lakoniskt med en viss massmedial romantik, men också suggestivt oåtkomligt, i sina motiv, vilket kännetecknar många av hans målningar vid denna tid. Målning 1968-69 är ett exceptionellt exempel och ett mycket viktigt verk från just den tiden.