Mats B. 1992
C-print 38,5 x 28,5 cm. Signerad Helene Schmitz a tergo. Ett ex.
Mats B.
Galleri Stenström, Stockholm. "FLUXUS, The development of an Antidote", 29 oktober 1992-17 januari 1993.
Mats B. "FLUXUS, The Development of an antidote", Galleri Stenström, Stockholm, 1992. Avbildad sidan 3.
Den originelle konstnären, konstskribenten och konstsamlaren Mats B (efternamnet slängde han i 20-årsåldern) föddes 1951 i Ludvika. Under sin studietid i Lund intresserade han sig särskilt för konceptkonst och Fluxus . Han hann också med att ge ut en kortlivad konsttidskrift, Grisalda, och en bok som inte liknade något man tidigare sett: Vet snut hut / vett snutt hutt.
Fluxus var på den tiden inte särskilt känt i Sverige. Det var ett löst nätverk av konstnärer och tonsättare från USA, Europa och Japan, många av dem elever till John Cage, som framträdde i början av 60-talet med konserter och aktioner inspirerade av dadaism, Duchamp och japansk zenfilosofi. Ledande ideolog var den litauiskfödde George Maciunas, och bland de konstnärer som ingick i nätverket fanns Nam June Paik, Yoko Ono, George Brecht och fransmannen Ben Vautier. Under de första åren ingick också Joseph Beuys som en central gestalt i gruppen.
Mats B etablerade sig som expert på Fluxus och andra nya konstriktningar. Han redigerade böcker för Sune Nordgrens förlag Kalejdoskop, skrev artiklar i konsttidskrifter och blev själv redaktör för Moderna Museets tidskrift. 1986 var han curator för den nordiska paviljongen på Biennalen i Venedig. När det ordnades Fluxusutställningar och Fluxuskonserter i Sverige fanns Mats B med i bilden. Medan allt detta pågick skapade han med små medel en personlig konstsamling och ett arkiv som på många sätt är unikt i Sverige.
Att han fick ett så stort kontaktnät i konstvärlden beror på hans talang för vänskap, en talang som han odlade genom telefonsamtal, brev och vykort. Ibland överraskade han sina vänner med identitetsbyten och plötsliga försvinnanden. I en bok med titeln Svensk Fluxus har jag liknat honom vid Cheshirekatten i Lewis Carrolls Alice i Underlandet, katten med det stora leendet som ibland bara försvinner. Till sist är bara leendet kvar, svävande i luften.
I maj i år gick Mats B bort, alldeles för tidigt. Men hans leende svävar fortfarande i luften, och det kan anas i de Fluxuskonstverk som nu visas på Bukowskis.
Bengt af Klintberg
Schmitz, Helene f.1960. Svensk fotograf. Bor och arbetar i Stockholm. Utbildad 1983-1988 i Film och Konstteori på Stockholms Universitet. 1995 Film WorkShop NYU, New York. 1997 Konstteori vid Konstakademien och Konstfack.
1994 totalförstördes hennes föräldrahem genom en brand. Tre veckor senare fick Helene Schmitz tillstånd att dokumentera resterna i ett projekt kallat ”Livingrooms”, som ställdes ut bl.a. på Centre Culturel Suédois i Paris som månadens foton.
Helene Schmitz har i en rad arbeten intresserat sig framförallt för naturen och extrema närbilder på växter och har gjort en rad projekt, som har givits ut i bokform. 1999 gjorde hon en resa till ön Hven tillsammans med Jessica Clayton för att dokumentera växternas skönhet och struktur under naturens fyra årstider i Tycho Brahes renässansträdgårdar. Materialet utgivet 2003 i bokform ”Blow Up”, vilken nominerades till Augustpriset. Hennes intresse för närbilder av växter väcks när hon möter Linnés beskrivning av blommornas sexualsystem. 2007 ger hon ut boken “System och passion - Linné och drömmen om Naturens Ordning”, som vinner publicistpriset i Sverige. För den allra första gången kan man genom hennes extrema närbilder uppleva Linnés kompletta sexualsystem och hur det var konstruerat. 2008 blir boken Linné-årets officiella jubileumsbok och får diplom från Svensk Bokkonst. Samma år börjar hon med ett projekt om köttätande växter. Hon fascinerades av hur de stör våra förutfattade meningar om hur blommor skall bete sig. De är tvärtom mycket fridfulla och passiva när de lurar på och dödar sina offer. National Geographic Magazine publicerade hennes bilder i mars 2010. Hennes senaste projekt och bok ”Regnskogens skugga” är resultatet av en resa till Suriman när hon följde Linnélärjungen David Rolanders fotspår från 1754, sedan man funnit hans handskrivna dagbok på latin. . Under resan besökte Helene en fjärilsfarm i djungeln. Fjärilsfarmarens till synes oöverstigliga projekt att försöka tukta och besegra en omättlig natur inspirerade henne till fotoprojektet. Bilderna ställdes ut i Paris 2010 och på Fotografiska 2011.