Carl Kjellin

Carl Kjellin var bördig från Bergslagen och verksam som målare, grafiker och tecknare. Från 1898 var han också teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm, vilken var föregångaren till dagens Konstfack. I den egenskapen kom han att få betydelse för många av de blivande svenska konstnärer som inte kvalificerat sig för studier vid Konstakademin eller som av andra skäl inte såg akademin som ett lämpligt alternativ.

Själv fick Kjellin sin utbildning vid Konstakademin under de betydelsefulla åren 1881-86. Han befann sig alltså mitt i händelsernas centrum vid tiden för Opponenternas framryckning, men av allt att döma anslöt han sig inte till dem. Carl Kjellins namn fanns inte med bland de 84 underskrifterna på Ernst Josephsons protestskrivelse till akademistyrelsen 1885 och han var heller aldrig medlem av Konstnärsförbundet. Istället blev han en av de första att ansluta sig till Svenska konstnärernas förening (SKF) då den grundades 1890. Kjellin deltog regelbundet vid SKF:s utställningar, liksom vid dem som arrangerades av Konstakademin och Konstföreningen (idag Sveriges Allmänna Konstförening, SAK).

Att det under 1890-talet existerade flera konst- och konstnärssammanslutningar parallellt i Stockholm visar hur dynamiskt dåtidens konstliv var. Samtidigt vittnar det om svårigheten att hålla alla spretande konstnärsviljor i en gemensam fålla. Inom Konstnärsförbundet (KF), som bildats 1886, uppstod ganska snart meningsskiljaktigheter bland medlemmarna i flera centrala frågor. En sådan rörde uppförandet av ett eget klubbhus med egna utställningslokaler. Sedan KF misslyckats med att nå konsensus i frågan bröt sig ett antal opponenter ut och bildade SKF, vars ursprungliga huvudsyfte var att förverkliga idén om ett Konstnärshus. Redan 1899 kunde det invigas på Smålandsgatan 7 i Stockholm.

Carl Kjellins målning I ateljén förmedlar en mycket talande bild av hur det dagliga livet och diskussionerna kunde gestalta sig i svenska konstnärskretsar vid den här spännande tiden. Målningen är daterad 1886, just när debatten kring konstnärernas situation var som allra hetast och alla gick omkring i spänd väntan på vad Opponenternas protestaktion mot Konstakademin skulle ge för resultat. Det var för övrigt Kjellins sista år vid akademin och han var avgångselev. Här har han avbildat en grupp unga män som står i en klunga runt en sittande kamrat. Männen på bilden har inte kunnat identifieras. Han som sitter ned pekar med sin käpp mot ett staffli och vrider sig samtidigt snett bakåt mot mannen till vänster om sig, vilken står med palett och penslar i handen och tydligen är upphovsman till det konstverk som de andra gemensamt betraktar. Miljön är helt uppenbart en målarateljé och troligtvis är samtliga närvarande – utom den kvinnliga modellen som kikar fram bakom en skärmvägg förstås – konstnärskamrater och kollegor till mannen med penslarna. Men eftersom flera av dem inte bär målarrock eller andra konstnärsattribut kan det inte uteslutas att de besökande unga herrarna i själva verket är köparspekulanter eller en jury av något slag. Vi kan heller inte med säkerhet veta att det är i konstnärens egen ateljé som scenen utspelar sig, även om flaskorna i fönstersmygen tyder på att det rör sig om en privat sfär. Interiören skulle kunna vara hämtad från någon av Konstakademins undervisningslokaler eller någon av de privata målarskolor som fanns i Stockholm på 1880-talet. Men oavsett vad som sägs och vilken plats det handlar om så
är detta en mycket skickligt utförd målning, som samtidigt utgör en lysande dokumentation över en spännande och avgörande epok i svensk konsthistoria.