"Björnskinnsmössor"
Signerad G.A-N. Troligen utförd omkring 1918. Olja på papp-pannå 53 x 42,5 cm.
Privat samling (nuvarande ägares far erhöll målningen i gåva direkt av konstnären när dessa umgicks i Paris på 1920-talet; därefter i arv).
”GAN var homosexuell. Det medförde för honom ofta anpassningssvårigheter och en skärpt attityd mot omvärlden. Fastän han själv icke fullgjort sin exercis beundrade han husarer och flottister inte bara för geometrin i deras uniformer. Han hade från de italienska futuristerna ärvt en dyrkan av styrkan och mannamodet.” Lunds Konsthall, ”GAN och Wiven Nilsson”, 1977, utställningskatalogen sid 5.
År 1918 var mycket betydelsefullt för GAN. På våren 1917 förälskar han sig i den unge sjömannen Edvin Andersson som inspirerade GAN till hans berömda Sjömanssvit, en serie målningar, som han ställde ut på Gummesons Galleri på Strandvägen 1918, en utställning som anses som GANs mest betydelsefulla.
Under denna period tillkommer också den första vaktparadsmålningen ”Vaktparaden” (1917, Moderna museet). Inspirationen till denna målning kom en sommardag i juni 1917. GAN satt på Operaterrassen och kände sig, enligt hans dagbok, nedstämd och ensam när vaktparaden passerade förbi. Han fascinerades av de marscherande männen, av deras uniformer med tydliga dekorer, ofta i geometriska former. ”Vaktparaden” har en mer dämpad färgskala och kompositionen är inte lika kalejdoskopisk som sjömansmålningarna.
”Vaktparaden” blev på sätt och vis början på slutet av GANs vilda måleri, dit sjömansmålningarna och även auktionens ”Seglatsen” (september 1918) räknas. Under hösten 1918 grasserade spanska sjukan i Stockholm vilken även drabbade GAN. Det är troligen denna händelse som inspirerade honom till målningen ”Militärbegravning” (ursprunglig titel ”Pest”, 1918, Moderna museet). De båda målningarna, "Vaktparaden" och "Militärbegravning" har släktskap med varandra i bådas tydligare former och lugnare färgskalor.
Det är förmodligen under dessa banbrytande år, 1918, som auktionens verk ”Björnskinnsmössor” har tillkommit. Figurerna är helare och mer figurativa än tidigare. Bakgrundens dämpade cinnoberröda färg ger en känsla av att de strama figurerna i sina nästan svarta uniformer formligen utstrålar en vibrerande hetta som genomsyrar hela målningen. Som utropstecken står de vita plymerna upp från björnskinnsmössorna. De vita handskarna, de gula revärerna och epåletterna håller på ett elegant sätt ihop hela kompositionen.
Gösta Adrian-Nilsson är främst känd som bildkonstnär, en pionjär inom Svensk modernism. Han studerade vid Tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn och sedan för Johan Rohde vid Zahrtmanns skole i Köpenhamn. Som avantgardist sökte han ständigt nya intryck. I Berlin hos kretsen kring den radikala tidskriften Der Sturm, genom Kandinsky och Franz Marc. I Paris genom Fernand Legér och konstnärer i hans krets. GAN var en eklekticist i dess positiva bemärkelse. Han tog 1900-talets konststilar och skapade sitt eget uttryck. Symbolism, kubism, futurism, expressionism, konstruktivism och teosofi rymdes i hans mentala palett. Han hade en skarp blick för det manliga och hans måleri vitaliserades gärna av den modern teknologins energi, sprakande erotik och tyranners eko. Ingen svensk modern konstnär uppvisar en sådan säregen stil.
Läs mer