Olle Baertling
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Artoa"
Signerad Baertling och daterad 1957 a tergo. Duk 180 x 92 cm.
Proveniens
Direktör Theodor ”Teto” Ahrenbergs samling; Stockholms stads auktionsverk, ”Kvalitetsauktion” / ”Svensk konst ur direktör Theodor Ahrenbergs samling”, 20 april 1966, kat nr 353.
Privat samling, Sverige.
Utställningar
Musée des Beaux-Arts, Liége, maj - juli, 1958.
Övrig information
Olle Baertlings unika konstnärskap öppnar varje år ögonen på nya konstsamlare som finner hans "öppna form" tilltalande och suggestiv. Liksom många andra konstnärer upplevde han ett motstånd, länge var han i Sverige "den ständigt omstridde bankmannen som försökte måla", trots att han till skillnad från många samtida konstnärer nådde långt utanför sitt hemlands gränser under sin livstid.
Baertlings måleri utvecklade sig från 1940-talet från det figurativa, steg för steg mot det nonfigurativa. När gränserna efter andra världskriget öppnades sökte sig Baertling, som många andra, till den nya konstens jaktmarker – Frankrike. 1950-talet var hans viktigaste decennium. Under de första åren på 50-talet tog han längre och längre ledigheter från sitt bankarbete på Skandinaviska Banken och reste till Paris. Där i konstens Mekka kom han i kontakt med de nya konstnärliga vindarna på Salon des Réalités Nouvelles och sökte upp konstnärer som André Lhote, Fernand Léger, Victor Vasarely, Richard Mortensen och Auguste Herbin. Den senare blev helt avgörande för hans fortsätta utveckling som konstnär. Herbin presenterade Baertling för den framsynta galleristen Denise René som omedelbart installerade honom i sitt ”stall” av konstruktivister”. Baertling övergav OP-konsten som inspirerat honom en tid och började skapa en alldeles egen stil där trianglar och diagonaler blev huvudtemat. Från geometriska grundelement bygger han upp en ny bildvärld av måttförhållanden, proportioner och syntetiska, programmerade färgklanger. Allt metodiskt genomfört, den geometriska instinkten tar vid och "den öppna formen" föds. I begreppet "den öppna formen" strävade Baertling efter att avbilda rymd och rörelse genom sina geometriska former som fortsätter utanför bildens yta.
Linjer och stora färgfält i svart karaktäriserade hans tavlor, kontrasterat mot "baertlingvitt", en alldeles egen bruten vit nyans. Baertling föredrog artificiella färgnyanser som inte gav naturassociationer och menade att svart var en magisk färg, både lätt, glad och vacker.
Konstnär
Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.
Läs mer