Maria Wiik

Maria Wiik fick sitt offentliga genombrott med genreporträttet "Marietta", som visades på Parissalongen 1880 och vars motiv är typiskt för tidens sanningssökande realism. I den aktuella "L’ oeuf cassé" går konstnären ännu längre i miljöbeskrivningen, då motivet även har ett tydligt berättande innehåll.

Om just detta verk har Wiiks kollega och biograf, konstnären Helena Westermarck, skrivit följande: "Men på hösten 1881 styrde konstnärinnan åter kosan mot Paris, där hon hyrde en ateljé och installerade sig för höstens arbete. Det främsta resultatet härav vart genrebilden L’ oeuf cassé, som återger en lekande liten flicka, ivrigt upptagen av att sammanfoga krossade äggskal. Ämnet för framställningen hade målarinnan fått en dag, då hon som vanligt åt frukost i sin ateljé och efter måltiden såg sin lilla modell ivrigt sysselsatt med det konstiga problemet. Tavlan exponerades på Salongen 1882, här hemma blev den aldrig utställd, emedan den i Paris fann en köpare från Amerika." (Westermarck 1937, sid 83-84).

"L’ oeuf cassé" är på många sätt mycket representativ för Maria Wiiks konstnärskap. Wiik hade, trots att hon själv förblev barnlös, en särskild förkärlek för att måla just barn. Ett flertal barnmotiv av hennes hand ingår idag i det finska nationalmuseet Ateneums samlingar. Generellt är Maria Wiik numera företrädd i de flesta finska (och även åtskilliga internationella) museer. Hon var också en av de konstnärer som den framstående finske konstsamlaren Gösta Stenman särskilt intresserade sig för.

Riitta Konttinen skriver i "Maria Wiik" att "L’oeuf cassé", tillsammans med ett porträtt av Hilda Wiik, bidrog till att Maria Wiik fick ställa ut på Parissalongen. I Paris delade Wiik ateljé med konstnärskollegan Amelie Lundahl, vilken använde samma lilla flicka som modell i kompositionen "Små sorger". Vid denna tid fördjupades även Wiiks vänskap med Helene Schjerfbeck. När "L’oeuf cassé" nu återbördats till Skandinavien efter en lång vistelse i USA tillförs således en betydelsefull pusselbit för förståelsen av Maria Wiiks utveckling som konstnär i Frankrike under början av 1880-talet. I samlingarna på Ateneum, Finlands Nationalgalleri, i Helsingfors finns en odaterad blyertsteckning (Maria Wiik, utan titel, odaterad figurstudie [A III 2132:2 / 71, Ateneum, Helsingfors] fig. 1) i en av konstnärinnans bevarade skissböcker, vilken troligtvis kan relateras till föreliggande komposition.