Anders Zorn

Utdrag från artikel i Svenska Dagbladet januari 1938:

”Vad sägs om att vid 62 års ålder återfinna sig själv som sött sovande tre års gosse i en utställningsmonter...? Den sensationen upp levde major Alf A. Amundson, Stora Frösunda, på fredagen, och naturligtvis skedde upplevelsen ute på Svenska Dagbladets porträttutställning i Liljevalchs konsthall, där allmänheten varenda dag bland mängderna av "namnlösa" porträtt hittar gamla förfäder och länge sen bortgångna eller ännu levande per sonliga vänner och bekanta. Majorens överraskande upptäckt gjordes vid en monter i skulpturhallen, och porträttet i fråga är en tuschteckning signerad Zorn insänd av dr T. Westerlund, Alvesta, och som sagt föreställande en sovande pilt i burriga sköna lockar.

Ja, lockarna ha visserligen gått sin kos vid det här laget, säger major Amundson och stryker sig leende över det silvrade glesa håret, när Svenska Dagbladet råkar honom på utställningen. Men pojken det är i alla fall jag det, och teckningen finns återgiven i Publicistklubbens "Julkvällen" andra årgången 1882. Antagligen har Zorn gjort den flera år tidigare, när jag var tre, fyra år gammal. Egentligen var det min dotter och måg, som upptäck te teckningen på utställningen. Saken är den, att jag var nästan 30 år, innan jag av min mormor fick höra talas om att Zorn en gång i min grönaste barn dom använt mig som modell. Vart konterfejet sedan tagit vägen visste, hon emellertid inte. Bara, att det skulle ha publicerats någon gång i en jultidning.

Jag började söka, och efter mycket letande hittade jag slutligen porträttet i ett exemplar av "Julkvällen" på K. B. Dess identitet fastställdes genast mina nära anhöriga och framgår f. ö. klart och tydligt av en liten miniatyr, som målades av mig, när jag var i tio-tolvårsåldern.
Ja, så lyckades jag till sist köpa det för mig dyrbara jultidningsnumret i ett, antikvariat,
och det har sedan dess varit i min ägo som det enda minnet av mitt uppträdande som Zornmodell. Det är den avbildningen, som jag flera gånger visat min dotter, och det var därför hon genast upptäckte originalet, när hon besökte Svenska Dagbladets utställning. Originalet har jag i åratal letat efter men förgäves ända till nu.
Hur det kom sig, slutar major Amundson, att Zorn tecknade mig, vet jag inte, men min mormor har berättat för mig, att det var hon, som följde med mig upp i ateljén, när konterfejet kom till. Sedan har väl Zorn på begäran lämnat ut teckningen som passande för ett jultidningsnummer. I "Julkvällen" före kommer den som illustration till ett poem "Juldröm" på första sidan av Emil von Qvanten.”